Klimatsidor

Politiker kan spendera medel och stifta lagar för minskade koldioxidutsläpp

-men fysikens lagar är inte förhandlingsbara

Infångning av koldioxid från atmosfären för lagring i underjorden (CCS), innebär, i princip, en sänkning av koldioxidens partiella gastryck i atmosfären. Eftersom atmosfären hela tiden utbyter koldioxid med oceanerna innebär det också att jämvikten mellan oceanerna och luften, med avseende på koldioxidkoncentrationen, rubbas lite. Vad händer i praktiken? Vi har faktiskt gjort experimentet. I flaskan på videon härintill (klicka på Ramlösaflaskan) finns kolsyrat mineralvatten. Med kapsylen tillsluten byggs lufttrycket i flaskan upp tills jämvikt inställer sig mellan det partiella gastrycket i luften och koncentrationen i vätskan. När vi lättar på kapsylen kommer lufttrycket ovanför vattnet att plötsligt sänkas till det omgivande lufttrycket, jämvikten rubbas och vätskan kommer att avge sitt överskott av kolsyra/koldioxid, i form av en skur av synliga bubblor, tills ny jämvikt infinner sig. Detta beskrivs fysikaliskt av Henrys lag som säger att koncentrationen av en löst gas i en vätska är proportionell mot gasens partialtryck i gasfasen ovanför vätskan. Den gäller både i oceaner och i Ramlösa-flaskor och kan inte ändras av politiker hur mycket pengar de än anslår. Detta får formidabla konsekvenser för såväl CCS-projekt som fossilfritt stål och andra projekt som har till enda syfte att minska koldioxidutsläpp eller reducera koldioxidinnehållet i atmosfären.

 

IPCC 2007 anger som värden på Jordens kolreservoarer:

Atmosfären: 760 GtC, Biosfären: 2300 GtC, Hydrosfären: 38000 GtC, och Fossila reservoaren: 3700 GtC. Det innebär att atmosfären håller (760/38000) 2 % av mängden kol i oceanerna. Efter återställande av jämvikt kan vi alltså förvänta oss att bara 2% av den koldioxid som har extraherats permanent kommer att påverka atmosfärens koldioxidinnehåll. Återstående 98 % kommer att återfyllas från oceanerna. Norge satsar nu 3 miljader Dollar i ett CCS-projekt [regjeringen.no]:

 

Väteillusionen – hur man trollar bort skattepengar

1 Historik

Den 4 februari 1923 föreslog en engelsk vetenskapsman, John Haldane vid University of Cambridge, att väte var lösningen på den kommande bristen på kol. Han hade redan då förslag på att, med hjälp av elektricitet genererad av vindturbiner, producera väte genom elektrolys. Haldane formulerade sitt förslag [3] ungefär så här (översatt från engelska):

Personligen anser jag att om fyrahundra år kommer energifrågan i England att ha lösts på följande sätt: Landet kommer att vara täckt med metalliska vindsnurror försedda med elektriska motorer vilka i sin tur kommer att generera ström med mycket hög spänning till stora elektriska stamledningar.

På lämpliga avstånd, kommer det att finnas stora kraftstationer där man, under blåsiga förhållanden, kommer att använda överskottsenergin för att genom elektrolytisk sönderdelning av vatten framställa syre och väte. Dessa gaser kommer att transformeras till flytande form och lagras i stora reservoarer, förmodligen i underjorden. [...] Under tider av vindstilla, kommer gaserna att nyttjas till att driva explosionsmotorer uppkopplade som dynamos och åter producera elektrisk energi, eller ännu troligare via bränsleceller. [...]

Texten skulle förmodligen, idag hundra år senare, kunna passera flera kommittéer i Brüssel, utan att behöva revideras överhuvudtaget om man bara tog bort det anstötliga ordet ”England” och tidsperspektivet i den inledande meningen....

Solens korona, kosmisk strålning och klimat

Solen består till 90% av väte, till 10% av helium och till 0,1% av andra beståndsdelar. Kärnreaktioner i solen ger temperaturer som överskrider atomernas bindningsenergier och vi får en joniserad gas, ett
plasma. Solens atmosfär består av fotosfären, kromosfären och koronan. Koronan är den yttersta delen av solatmosfären. Den expanderande koronan benämns solvinden och fyller upp hela den interplanetära rymden. Solvinden är mycket dynamisk beroende på solens aktivitet som varierar oregelbundet men kvasicykliskt i elvaårsperioder. Den del av rymden som utfylls av solvinden benämns heliosfären och dess yttre gräns benämns heliopausen. Eftersom Solen är
en magnetisk stjärna består solvinden av ett utsträckt magnetiskt fält med ett flöde av laddade partiklar, elektroner och protoner. Utan detta magnetiska fält skulle de utslungade partiklarna från solen ha rört sig i räta banor radiellt ut från solen. Eftersom vi har ett magnetiskt fält kommer emellertid de laddade partiklarna att påverkas av den elektromagnetiska kraft, Lorentz-kraften, som gör att partiklarna binds till magnetfältet och

de kommer att röra sig i spiralbanor längs med de magnetiska fältlinjerna. (i själva verket har vi en ömsesidig påverkan mellan partiklarna och magnetfältet) Partiklarnas gyrorörelse är alltid riktad så att det magnetfält som genereras genom partikelrörelsen motverkar det yttre magnetfältet. Plasmat är diamagnetiskt. Då den supersoniska solvinden/koronan når Jordens magnetfält sker en komplex koppling mellan det interplanetära magnetiska fältet, IMF, och jordens magnetfält samtidigt som en del av solvindens partiklar.....

Till den fysikintresserade klimatalarmisten

 

Solen är den källa som förser Jorden med nästan all energi som krävs för den dynamik som äger rum i atmosfären och oceanerna och därmed möjliggör liv på Jorden. När det gäller det observerade klimatet på Jorden, finns det divergerande uppfattningar om solens betydelse. I IPCC:s arbetsgrupp I nedtonar man betydelsen av solen genom att enbart beakta ’total solar irradience, TSI’ och bortse från sekundära effekter. IPCC WG I anger att ’radiative forcing’ på klimatet från solaktivitet under perioden 1750 till 2011 till 0,05 W/m2 vilket de påpekar är försumbart jämfört med variationer i antropogen påverkan på växthusgaser som anges till 2,3 W/m2. [Ref. 1] Vi kommer, i denna text, att använda oss av begreppet ’forcing’ för att beskriva i vilken grad olika mekanismer skulle kunna påverka Jordens klimat. På svenska skulle det kunna översättas till kraft, styrka eller drivning. Vi kommer att ange ’forcing’ med dimensionen [W/m2]. det vill säga egentligen effekttäthet och vi kommer att använda benämningen ’strålningsdrivning’ i fortsättningen.

 

Gravitationseffekten

Alla kroppar avger elektromagnetisk strålning. Strålningens karaktär avgörs av kroppens temperatur. Ju varmare kroppen är desto mer energi strålas ut från kroppen, och även........

Hur kommuniceras forskning om klimatfrågan?

Två exempel


Hanne Kjöller har nyligen publicerat en bok där hon ifrågasätter mycket av den moderna forskningen, speciellt inom det medicinska området (Kris i forskningsfrågan, eller vad fan får vi för pengarna, Fri tanke förlag). En intressant introduktion till denna bok finner man på SvDs ledarpodd där Ivar Arpi intervjuar författaren om boken.

En närliggande men kanske ännu mindre studerad fråga är hur universiteten kommunicerar forskningsresultat till allmänheten.

I en första artikel har vi granskat ett exempel från Australien angående konsensus bland klimatforskare om människans påverkan på klimatet. I en senare artikel granskar vi ett pressmeddelande från Uppsala Universitet om hur personlighet och politiska åsikter korrelerar med klimatförnekelse.

Klimatalarmism - en postmodernistisk företeelse


När vi, för cirka två år sedan, hösten 2018, började penetrera frågan om antropogen klimatförändring, trodde vi, kanske naivt, att frågan enbart var av vetenskaplig art. Vår slutsats, efter att ha satt oss in i den vetenskapliga frågeställningen är att koldioxiden kan, genom den så kallade växthuseffekten, påverka jordens klimat i princip, men omfattningen av denna är så liten att den inte skulle kunna påvisas experimentellt och är därmed utan betydelse för klimatet.

Efter att ha blivit övertygade om det svaga vetenskapliga underlaget för klimatalarmismen, tog vi förstås upp frågan med vår omgivning. Vi hade tidigare ibland berättat om våra forskningsområden, rymdfysik respektive psykiatri, och mötts av stort intresse och gensvar. Med klimatfrågan, som också ligger nära rymdfysiken, var gensvaret det motsatta, misstro och en skeptisk, avvisande hållning. Vi blev besvikna och förvånade och beslöt oss att försöka förstå varför klimatfrågan inte kunde diskuteras som en normal vetenskaplig fråga. Hur kommer det sig att personer som hävdar att uppgifterna i IPCC:s vetenskapliga underlag inte borde ge anledning till alarmism, stämplas som dissidenter/klimatförnekare?

Kandidater till klimatalarmismens popularitet skulle kunna vara: 1. Människornas längtan efter godhet (att rädda världen från undergång); 2. Människornas behov av en (sekulär) religion; 3. Girighet hos de internationella oligarkerna (en strävan efter globalism för att därigenom undanröja nationella hinder för affärer); 4. Ekonomiska låsningar till klimatalarmism på grund av försörjning, affärer, forskningsanslag eller NGO-anslag; 5. (svep)skäl till beskattning; 6. Den postmodernistiska tidsandan. Här ska vi koncentrera oss på kandidat 6: postmodernismen....

Klimatalarmism och godhet

 

Dagens Nyheter har proklamerat att man kommer att ge klimataktivisten Greta Thunberg rollen som chefredaktör för en dag. Ska man tolka detta som den slutliga bekräftelsen att DN, i klimatfrågan, har lämnat en objektiv granskning till förmån för en aktivistisk agenda? Det skulle också kunna tolkas som att man eftersträvar barnets rena godhet som riktlinje i klimatrapporteringen. Bitte Assarmo skriver i ”Det Goda Samhället”:

”… Wolodarski, med Wiman hack i häl, tycks lägga större vikt vid att vara en ett godhetens ljus i mörkret och eftersom klimatprofeter per automatik anses goda [vår fetstil] tillhör sannolikt inte Greta Thunberg den skara som tidningen kommer att granska särskilt noga vare sig nu eller framöver….”

 

Vi har i tidigare inlägg på Klimatupplysningen granskat betydelsen av den postmodernistiska tidsandan och behovet av religion i vårt sekulariserade samhälle för klimatalarmismens popularitet. Skulle det dessutom kunna vara så att klimatalarmismen fyller människans icke-religiösa behov av godhet? Vem skulle inte vilja bidra till att förhindra att världen går under i en klimatkatastrof? Vi strukturerar denna framställning genom att utgå från några citat från Willy Kyrklunds bok Om godheten. En av oss hade förmånen att under många år bo i samma villaområde som Willy, och det blev därför naturligt att följa hans författarskap. Bland annat stod det klart att Willy Kyrklund var en författare som inte släppte ifrån sig texter lättsinnigt och utan att ha tänkt igenom utsagorna ordentligt. Kyrklunds bok utkom på 1980-talet, det vill säga innan klimatfrågan fick sitt stora genomslag i den allmänna debatten. Kyrklunds text kan därför snarast betraktas som allmänna filosofiska resonemang om godheten.  För att försöka förstå godhetens karaktär, har vi valt ut tio citat från Kyrklunds bok och kommenterar dem i förhållande till dagens klimatalarmism....

 

Klimatreligionen

I ett tidigare inlägg har vi undersökt hur den postmodernistiska tidsandan kan ha bidragit till Klimatalarmismens utbredning. Här ska vi undersöka hur klimatalarmismen skulle kunna utgöra ett substitut för religionen och därigenom ytterligare bidra till dess popularitet.

Låt oss börja med att se på hur väder har kopplats till religiösa aktiviteter historiskt genom att konsultera Nationalencyklopedin:
”Gudar och andemakter som råder över himmel, regnmoln, åska, blixt och fruktsamhet har dyrkats både bland de skriftlösa folken och i de gamla högkulturerna. Den kanaaneiske Baal har kallats "molnryttaren" och den sumeriske högguden "den fruktbara säden". Den israelitiske Jahve har bevarat regnet i en himmelsk reservoar, som har öppnats för ett gudfruktigt och laglydigt folk men tillslutits när man har syndat. Böner och offer men även mer magiskt färgade riter har tillgripits mot torkan. I mytologierna spelar regndraken och inte minst föreningen av fader himmel och moder jord en stor roll. I korrespondensen mellan det mänskliga skeendet (makro- och mikrokosmostänkandet) har det heliga bröllopet varit en regnframkallande fruktbarhetsrit. De afrikanska regnmakarna har utgjort en betydelsefull grupp i savannområdena norr och söder om det tropiska regnskogsbältet. De förekommer redan i de vediska riterna, där den heliga drycken soma kallas "regngudens son".” (NE, uppslagsord: regnceremonier)

Det är således inget nytt i den mänskliga historien att religion och väder kopplas samman. I nutid har den kopplats samman med undergångsprofetior med en tidshorisont på 10 år och bör därför snarare kallas för klimatreligion än väderreligion. Vi ska ge exempel på andra attribut som länkar samman klimtalarmismen med religiösa företeelser:...

Klimatalarmism och grupptänk

Grupptänkande är ett begrepp ursprungligen myntat av den amerikanska socialpsykologen Irving Janis, och är ett psykologiskt fenomen som kan inträffa i en grupp då medlemmarna i gruppen värdesätter konformitet och viljan att uppnå enighet högre än ett kritiskt förhållningssätt till sina egna idéer. Gruppmedlemmarna har ett starkt kritiskt förhållningssätt till idéer som inte överensstämmer med gruppens.

Grupptänkandet förkroppsligas genom att medlemmarna i en grupp avstår från att bryta mot rådande värderingar eftersom de önskar bibehålla den sammansvetsade andan som har skapats. Medlemmarna undviker att bringa invändningar mot förslag som genomsyras av gruppens grundläggande synsätt eftersom de känner att det skulle vara illojalt mot gruppen.

Man strävar efter att uppnå konsensus till en så pass hög grad att gruppmedlemmarna är beredda att åsidosätta realistiska värderingar och när detta sker får personerna ett skevt förhållande till verkligheten. Oviljan att framföra kritik medför att en omedveten censur blir inbyggd i gruppen. Grupptänkande kan få stora konsekvenser, eftersom besluten som tas i en sådan grupp kan bli väldigt dåliga. Forskning om grupptänkande är viktigt inom arbetspsykologin, där ökad kunskap kan ge viktiga bidrag för exempelvis hur arbetslag ska sammansättas för att ge bra resultat och inte drabbas av grupptänkande. Motsatsen till grupptänkande är kollektiv intelligens....

Men om ”medicinen” skulle skada mer än den förmodade ”sjukdomen”….

Om de ekonomiska konsekvenserna av den förda ”klimatpolitiken”

Det här inlägget ska inte handla om sjukvård i vanlig bemärkelse utan om klimatalarmism och sannolika följder av förhastade åtgärder med anledning den alarmistiska stämningen. Skador kan orsakas inom många områden. Vi har tidigare skrivit ett inlägg med titeln ”Om klimatdespoti med mera” som behandlar möjliga politiska konsekvenser. Vi ska här fokusera på konsekvenser för ekonomi och ekonomisystem.

 

Det är uppenbart att seriösa övergripande konsekvensanalyser i form av ekonomiskt utfall av klimatåtgärder inte ofta förekommer i massmedia. Inte heller på klimatskeptiska medier finns mycket av ekonomiskt analys. Ett lysande undantag är 2018 års nobelpristagare i Ekonomi, William Nordhaus, som uppskattar att kostnaden för att förebygga och förbereda för en global uppvärmning skulle vara 14 triljoner dollar jämfört med tre triljoner dollar för att hantera problemen efterhand som de uppkommer, om de uppkommer. Nordhaus har, av alarmister, kritiserats för att ha argumenterat för att höja målet för antropogen uppvärmning över två grader av ekonomiska skäl. Detta trots att vissa hävdar att tvågradersmålet ursprungligen sattes av Nordhaus’ kalkyler. Beslutsfattandet görs alltså många gånger utan beaktande av den gängse ekonomiska analysen. Väljarna får normalt inte ta ställning till de ekonomiska...