Övrigt

Hur kunde jag bli dissident?

Gunnar Holmgren

Det är 1980-tal. Jag är registrerad som doktorand i Geokosmisk fysik. Vi har börjat utveckla ett instrument för att mäta plasmatäthet och temperatur i jonosfären för den första svenska satelliten, Viking. Min uppgift är framför allt att utveckla teori och analysverktyg för vår Langmuirsond och att svara för programvaran på marken och ombord på satelliten för att styra instrumentet. Detta gör vi i samarbete med en forskargrupp vid det Danska Rymdforskningsinstitutet i Lyngby i Köpenhamn. Det blir åtskilliga resor till Lyngby för att testa och integrera instrumentet med resten av satellitens så kallade vågexperiment. I samband med mötet med den danska forskargruppen, visar man oss preliminära resultat av en studie de gör av korrelationen mellan solaktiviteten och medeltemperaturen på norra halvklotet. Det är frapperande vilken god korrelation man får. Detta gör starkt intryck på mig trots att man ännu inte kan presentera någon detaljerad teori för sambandet. Det har redan på den tiden framförts hypoteser om människans påverkan på klimatet genom ökad koldioxidhalt i atmosfären men mina danska kollegors forskning sår, hos mig, ett frö av tvivel på hypotesen om antropogen klimatpåverkan.

I oktober 2017, cirka trettiofem år senare, gör jag en pilgrimsvandring från Saint Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostella i nordvästra Spanien; En vandring på cirka 800 km. Även denna vandring gör starkt intryck på mig och saknar inte betydelse för min väg till att bli dissident. Den ger tillfällen till eftertanke och viktigt tankeutbyte med många andra pilgrimer. Den ger också ett bestående insikt av........

Sagan om Hans och Greta och skolresan

Det var en gång en man, hans hustru och deras två barn, Hans och Greta. De bodde i en liten stad på ett stort bördigt slättland. Mitt i staden, på en liten höjd, låg kyrkan med sina två höga torn och intill låg en liten skola. Staden hade även en bank, ett torg, några affärer och en liten fabrik som städer brukar ha. Barnen gick i den lilla skolan. Eftersom Greta, som var den äldsta av de två, hade varit lite sjuklig, hade hon gått om en klass, och de två barnen gick därför nu i samma klass.

En morgon när barnen, som vanligt kom till skolan, sade fröken, Magdalena: Nu förstår ni barn, ska vi börja planera för en skolresa som vi kan göra när ni har slutat högstadiet om ett år. Barnen blev glada och entusiastiska; Ett högljutt pladder bröt ut om ”var” dom skulle resa och hur man skulle få ihop pengar till resan. Till slut så hade manenat sig om ett förslag att resa till det lilla grannlandet i söder. Där skulle man kunna studera....

Sagan om Hans och Greta i Oceanien

eller
Tänk on George Orwell hade känt till klimatalarmismen eller
2048

Det var en gång två syskon, Hans och Greta, som växte upp i den lilla staden med de höga kyrktornen mitt på den bördiga slätten. De gick i den lilla skolan vid kyrkan för många år sedan. På den tiden hade man redan känt till Klimatfrågan i mer än femtio år, men det var först nu som diskussionen tog fart ordentligt och politikerna började vidta åtgärder. Greta var aktiv i klimatrörelsen, men Hans förhöll sig mer skeptisk till att människan skulle kunna styra klimatet. Klimatförnekare kallades sådana som Hans på den tiden....

Ett riktigt jul-MIRAKEL

En jullek i väntan på tomten för klimatrealister

Anpassat för en mindre grupp om max 8 personer i covidtider

 

Detta behövs:

En stor glasburk, minst 6 lit

5 liter (ekologiskt) grötris, som kan återanvändas

Karamellfärger, grönt, gult och rött

 

1. Fyll glasburken med 250000 riskorn, ca 5 liter som får symbolisera hela atmosfären.

 

2.Plocka upp 75 riskorn ur burken. Det motsvarar andelen koldioxid i atmosfären före industrialismens start, (ca 300 ppm, parts per million). Låt barnen måla dessa gröna med karamellfärg.

 

3. Ta upp ytterligare 25 riskorn ur burken, motsvarar ökningen efter industrialismens start. Måla ett av dessa riskorn rött. Det motsvarar ungefär den mängd koldioxid av fossilt ursprung som mänskligheten släpper ut under ett år, (och enligt forskare i Schweiz, det mätbara koldioxidinnehållet i atmosfären med fossilt ursprung (ca 4,3 ppm)).

 

4. Låt barnen måla de sista 24 riskornen gula, motsvarar resten av ökningen CO2 under industriell tid (ca 100 ppm).

 

5. Visa detta för t.ex. oroade barn, barnbarn eller vuxna, lägg ner alla färgade riskorn i burken och rör om alltihop kraftigt.

 

6. Häll upp riset i skålar till var och en vid bordet.

 

7. Låt alla deltagare leta efter det röda riskornet. Den som hittar det får bita det mitt itu och slänga bort den ena halvan (torde kännas skönt för barnbarnet med klimatångest). Det motsvarar ungefär den minskning av fossilt CO2-utsläpp, globalt, som politikerna tycker är livsviktigt för klimatet. (Om vi vill nöja oss med en mindre munsbit, den som EU ska stå för, får vi istället för halva riskornet, bita av en tjugondel av riskornet. Om vi skulle nöja oss med Sveriges eftersträvade minskning får vi ta 1/2000-del.)

 

8. Lägg tillbaka allt ris i burken och skaka om den igen.

 

9. Märks det någon skillnad?? (speciellt om vi (s)valt Sveriges lilla munsbit).

 

10. Hurra, vi har löst problemet med CO2!!

 

Fortsätt kalaset mera lättade och gladare än någonsin.

Koka sedan risgrynsgröt, borde räcka för hela jullovet. Den som hittar det halva röda riskornet kan få önska något (hemligt) inför det nya året.


Extrafrågor att diskutera för de vuxna i sällskapet:

  1. Är det värt x miljarder Euro att bita av det röda riskornet (läs: minska utsläppen med 55% enligt EU:s målsättning)
  2. Om bara 1,5 % av utsläppen varaktigt stannar kvar i luften (se avsnittet: ”Så här räknade vi”, nedan), bör det även gälla att vid aktiv minskning (läs: CCS) av koldioxidhalt, bara 1,5 % av minskningen varar beständigt; Verkar resonemanget rimligt? Är det i så fall värt kostnaden och besväret att minska antalet gula riskorn? (Passa gärna även på att diskutera Hybrit-projektet)



Så här räknade vi: Koldioxidhalten anges normalt i miljondelar av totala atmosfärsinnehållet, vilket förkortas ppm. 1 ppm atmosfärisk koldioxid motsvarar 2,12 GtC, (Gigaton kol, d.v.s. miljarder ton kolekvivalenter). I EU:s hemsidor anges ofta summan av alla växthusgaser i koldioxidekvivalenter. Omvandlingsfaktorn mellan kolekvivalenter och koldioxidekvivalenter är 3,667 och delen koldioxid är 81 %. Enligt IPCC:s kolcykeldata förhåller sig de förindustriella jämviktsmängderna av kol i atmosfären, biosfären och hydrosfären som 1:4:64 [Gösta Pettersson: Falskt Alarm sid 82]. Det innebär att  av ett atmosfäriskt utsläpp av fossil koldioxid på sikt kan förväntas komma att tas upp av naturliga sänkor, företrädesvis i jordens oceaner. Resterande 1,5 % av utsläppet kommer att förbli luftburet vid jämnvikt och ger en bestående ökning av luftens koldioxidhalt.

Enligt mätningar vid Mauna Loa observatoriet har mängden koldioxid i atmosfären, ökat monotont, under mätperioden (från 1958), från cirka 300 ppm (636 GtC) till cirka 400 ppm (848 GtC). Man brukar räkna med 280 ppm under förindustriell tid och dagens (2020) värde ligger på cirka 410 ppm, men i detta sammanhang avrundar vi till 300 ppm eller 75 molekyler koldioxid per 250 000 luftmolekyler i förindustriella värden och en ökning med 100 ppm eller 25 per 250 000 luftmolekyler under den industriella eran. En del av denna ökning kommer från de reservoarer, främst hydrosfären på grund av varmare hav, som ingår i kolets kretslopp, men hur mycket kommer från mänsklig aktivitet? Vi kan ta reda på hur mycket mänskligheten släpper ut, genom att besöka CDIAC, ”Carbon Diioxide Information Analysis Center”, som har data från 1751 till 2017. Om vi använder dessa data och antar att halten koldioxid i atmosfären avklingar exponentiellt med en relaxationstid på 14 år (erfarenheter från atmosfäriska atombombsprov enligt Gösta Pettersson, 2019; 5 år enligt Essenhigh 2009 i NIPCC-rapport), och dessutom antar att 1,5% av utsläppen stannar i atmosfären för evigt (se ovan) på grund av att hela mängden koldioxid i kretsloppet har ökat, får vi följande resultat (Figur 1):


Figur 1 Beräknad antropogen koldioxid i atmosfären vid en relaxationstid 14 år

Utsläppsdata från ”Carbon Dioxide Information Analysis, Center”

Mänskligheten beräknas att fram till år 2020 ha släppt ut totalt drygt 400 GtC varav ungefär 112 GtC (43 GtC för 5 års regressionstid) fortfarande borde finnas kvar i atmosfären. 112 GtC motsvarar ungefär 53 ppm eller ungefär 13 molekyler på 250 000 luftmolekyler. Vi kan få en uppfattning om Europas del i detta genom EU-parlamentets hemsida som anger att EU år 2015 har släppt ut växthusgaser motsvarande 4,494 GtCO2 motsvarande 0,992 GtC koldioxid av ett globalt utsläpp på 8,881 GtC koldioxid, det vill säga ungefär 11 %. Sverige anges, enligt samma källa, ha släppt ut 0,053 GtCO2 motsvarande 0,012 GtC eller 0,1 % av det globala utsläppet.

Man kan också mäta hur stor del av atmosfären som består av koldioxid av fossilt ursprung, d.v.s. särskilja den koldioxid som har antropogent ursprung från den som ingår i det naturliga kretsloppet? Detta är faktiskt möjligt eftersom den icke-fossila koldioxiden innehåller den radioaktiva isotopen 14C, vilken har avklingat i den fossila koldioxiden. Detta är en tillförlitlig metod som bland annat används för ålders-bestämningar av arkeologiskt material (kol 14 metoden). Metoden har använts av flera forskargrupper, bland andra en forskargrupp vid Universitetet i Bern, Schweiz (Bernau et al. Oeschger Center, University of Bern, 2017-09-13) för att under drygt två års tid mäta förekomsten av koldioxid i atmosfären av fossilt ursprung. Medelvärde under mätperioden blir 4,3 ppm, och halten varierar mellan 1 och 18 ppm för den lägre 1 km av atmosfären. 4,3 ppm motsvarar ungefär en molekyl CO2 med fossilt ursprung per 250 000 luftmolekyler. Även de injicerade fossila koldioxidmolekylerna kommer naturligtvis att, med tiden, ingå i den ständiga kolcirkulationen i naturen mellan de tre kolreservoarerna Det ovan redovisade talet på 4,3 ppm representerar därför de senast injicerade fossila molekylerna med avklingat 14C innehåll. Antalet motsvarar ungefär den mängd som globalt släpps ut under ett år.