Övrigt

Innehåll

1. Hur kunde jag bli dissident?

2. Kyrklund, godheten och klimatalarmismen

3. Orwell och klimatdespotin

4. Fem Fundamentala Frågor

5. Sagan om Hans och Greta och skolresan

6. Sagan om Hans och Greta i Oceanien

Hur kunde jag bli dissident?

Gunnar Holmgren

 

En dissident är en person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som, oftast med fredliga medel, sätter sig upp mot en totalitär regim.

Dissident är den som stannar kvar inom det kritiserade systemet eller etablissemanget medan den som lämnar det kallas flykting. ( Wikipedia )

 

Det är 1980-tal. Jag är registrerad som doktorand i Geokosmisk fysik. Vi har börjat utveckla ett instrument för att mäta plasmatäthet och temperatur i jonosfären för den första svenska satelliten, Viking. Min uppgift är framför allt att utveckla teori och analysverktyg för vår Langmuirsond och att svara för programvaran på marken och ombord på satelliten för att styra instrumentet. Detta gör vi i samarbete med en forskargrupp vid det Danska Rymdforskningsinstitutet i Lyngby i Köpenhamn. Det blir åtskilliga resor till Lyngby för att testa och integrera instrumentet med resten av satellitens så kallade vågexperiment. I samband med mötet med den danska forskargruppen, visar man oss preliminära resultat av en studie de gör av korrelationen mellan solaktiviteten och medeltemperaturen på norra halvklotet. Det är frapperande vilken god korrelation man får. Detta gör starkt intryck på mig trots att man ännu inte kan presentera någon detaljerad teori för sambandet. Det har redan på den tiden framförts hypoteser om människans påverkan på klimatet genom ökad koldioxidhalt i atmosfären men mina danska kollegors forskning sår, hos mig, ett frö av tvivel på hypotesen om antropogen klimatpåverkan.

 

I oktober 2017, cirka trettiofem år senare, gör jag en pilgrimsvandring från Saint Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostella i nordvästra Spanien; En vandring på cirka 800 km. Även denna vandring gör starkt intryck på mig och saknar inte betydelse för min väg till att bli dissident. Den ger tillfällen till eftertanke och viktigt tankeutbyte med många andra pilgrimer. Den ger också ett bestående insikt av betydelsen av tankeutbyte med andra och att inte bara acceptera etablerade ”sanningar”. Pilgrimsvandringens natur uttrycks få följande sätt av nunnorna i Zabaldika:

 

Det är vägen som gör dig till en pilgrim. Därför att vägen till Santiago är inte bara ett spår att vandra för att nå någonstans, inte heller är det ett prov för att få en belöning. ”El camino de Santiago” är på samma gång en bildberättelse och en omedelbar verklighet eftersom den sker inom och utanför den verkliga tiden som pilgrimsdagarna varar, i längre betydelse hela livet, när du tillåter vägenatt tränga in i Dig, att förvandla dig till pilgrim.

 

Vägen gör ditt liv enklare därför att ju lättare blir din ryggsäck desto mindre belastning blir det på ryggen och så mycket bättre kommer Du att uppleva hur lite du behöver för att leva.

 

Vägen förbrödrar. Det lilla Du bär med dig måste du vara villig att dela med dig av, för även om du startade ensam, kommer du att fullfölja den i sällskap med andra.

 

Vägen föder gemenskap, gemenskap som hälsar välkommen, visar intresse för den andres väg, för samtal, för att dela med sig.

 

Vägen ställer krav på dig. Du måste stiga upp innan solen trots trötthet eller blåsor. Du måste vandra i gryningens mörker som övergår i dag. Din vila är till för att kunna fortsätta.

 

Vägen inbjuder Dig att begrunda, låta Dig överraskas, godta, fördjupa, stanna, vara tyst, lyssna, beundra, att förnimma medresenärer, Dig själv, Gud.

 

Engagemanget i den danska forskningsgruppens upptäckter av korrelation mellan solaktivitet och marknära temperatur fick stå tillbaka under många år för förestående disputation, uppskjutning och operation av vårt instrument på Vikingsatelliten, ett engagemang på Rymdbolaget för implementering av lagring och distribution av Vikings vetenskapliga data, en intensiv period som ”co-investigator” på de fyra Europeiska Cluster-satelliterna, och därefter verksamhet som prefekt på Institutionen för Teknikvetenskaper vid Uppsala Universitet. Under dessa år baserades min uppfattning av antropogen klimatpåverkan helt på de uppgifter som gavs i massmedia, SVT, SR, DN, SvD med flera, alla delar av det som vi nu benämner MSM (Main Stream Media). Jag var engagerad för att möta klimathotet precis som många klimatalarmister idag. Föga anade jag under dessa år hur vilseledande och okunnig den ”journalistik” är som ligger till grund för allmänhetens klimatångest.

 

Den som engång har varit pilgrim måste alltid vara beredd att bryta upp igen, att börja sin vandring igen. Det lönar sig inte att säga: Jag är det inte längre. Jag är inte någon pilgrim mer.

Du har varit det engång.

Är det inte så?

Nu väntar pilgrimsvägen igen.

Bryt upp. Bryt upp.

(ur Per Lagerkvist: Det Heliga Landet)

 

Det är inte förrän efter min pilgrimsvandring 2017 som det frö som såddes 35 år tidigare börjar gro. Jag återupptar då en mer regelbunden kontakt med min gamle vän från gymnasietiden, och vi börjar ta långa promenader cirka en gång i veckan för att diskutera aktuella och existentiella frågor i sann pilgrimsanda; Inga ämnen eller åsikter är uteslutna. Vandringarna passar oss båda eftersom han också har erfarenhet från långa pilgrimsvandringar. När klimatfrågan först kom upp hade jag mest "politiskt korrekta" synpunkter, medan han hade tänkt igenom frågan på större allvar. Som nybliven pensionär med forskarerfarenhet skulle jag ha tid och möjlighet att penetrera den vetenskapliga grunden för klimatalarmismen på djupet.

 

Under hösten 2018 lade jag således det mesta av min fria tid på att försöka förstå klimatfrågan. Min strategi var att fästa störst trovärdighet till de forskare som jag lärt känna personligen eller kände till som seriösa forskare från min egen tid som rymdforskare eftersom det gav mig stor tillit till slutsatserna. Min startpunkt var naturligtvis den danska forskargruppen som jag hade haft kontakt med redan för 35 år sedan. Det visade sig att deras forskning hade vilat under lång tid men att man på sista tiden hade utvecklat teorin och därmed kraftigt ökat trovärdigheten i den ursprungliga hypotesen att solvinden, genom att påverka den kosmiska strålningen som når jordens atmosfär även påverkar molnbildningen och därmed norra hemisfärens temperatur.

 

I slutet av året är jag på det klara med att det inte finns någon vetenskaplig grund för bekräftelse av hypotesen att mänsklig aktivitet skulle påverka jordens temperatur på ett skadligt sätt. De vetenskapliga skälen till slutsatsen beskrivs i andra texter.

 

Det är först efter det att jag har satt mig in i den vetenskapliga frågan som det går upp för mig att det finns en politisk bakgrund till klimatalarmismen och hur det kommer sig att klimatalarmismen, trots avsaknad av vetenskaplig grund, har fått ett så extremt starkt genomslag hos massmedia (MSM), allmänhet, politiker, näringsverksamhet, miljöorganisationer (NGO) i västvärlden och speciellt i Sverige. Den underliggande politiska agendan förklarar också varför kritik av klimatalarmismen är så känslig i samhället idag. Fram till det att jag hade satt mig in i den vetenskapliga frågan ordentligt hade jag, som de flesta i detta land, en stark tilltro till massmedia och speciellt till SvT och SR. ”Om man nästan dagligen tar upp alarmismen i nyhetssändningarna måste det väl ligga något i alarmen?”. Efter att ha förstått vetenskapen inser jag att massmedia sprider rena lögner om klimatfrågan, delvis beroende på reportrarnas okunnighet i vetenskapliga frågor, men kanske i ännu högre grad för att man har en dold agenda. Detta visas genom ämnesval och genom ”lies by omission” samt val av kommenterande ”experter”. Idag framstår ”statstelevisionen” och andra traditionella massmedia, för mig, närmast som propagandaorgan, med avseende på klimatfrågan.

 

Totalitarianism ,form of government that theoretically permits no individual freedom and that seeks to subordinate all aspects of individual life to the authority of the state. (Encyclopedia Britannica)

 

Men för att bli dissident krävs inte bara att avvika från den gängse uppfattningen i viktiga frågor utan även att detta sker i en totalitär stat. Men Sverige är väl inte totalitärt? Nej, naturligtvis inte om man följer de traditionella (MSM) massmedierna. Frågan framstår som närmast absurd. Totalitarism är ju tidigare DDR, det forna Sovjetunionen och Nordkorea och några stater till, men inte Sverige. Om man emellertid lyfter blicken och tar del av beskrivningar i utländska media och i alternativa media i Sverige framstår svaret inte så självklart. Som ett exempel följer ett utsnitt ur en muntlig intervju som Rupert Darwall ger inför lanseringen av sin bok ”The Green Tyranny”:

 Rupert Darwall: Yeah, when we talk about expressing the totalitarian roots of this (the climate industrial complex) the German, the Nazi one, if you like, explains itself. What about Sweden? Is Sweden totalitarian? Well, it's a form aof soft totalitarianism (in Sweden). They've had a social democratic government. It was the longest one-party rule from about the 1920's into the 1970's, so (it had an) extraordinary impact on Sweden. This is the party that created modern Sweden. The Swedish Social Democrats can claim direct lineal descent from Marx and Engels. And they believe in social engineering. They have socially engineered modern Sweden, and they used tools of social control to change the way people think, to change the way people behave. There's a quote in the book from Olof palme when he was education minister saying. "We don't teach people individuality, we teach them to be members of a group". And then there's an education bureaucrat who says, "We believe in the freedom to give up freedom". So this is.... It's not like the regimes of the former Eastern Bloc, but it's very....It's I think rightly called a soft totalitarian regime.

 

Detta är inte ett enastående exempel på hur Sverige kan betraktas av utomstående bedömare. Redan på 1970-talet utkom Roland Huntfords bok "The new totalitarians" (1972) där han jämför Sverige med Aldous Huxleys dystopi "Du sköna nya värld". Boken finns i svensk översättning av Åke Ohlmark under titeln "Det blinda Sverige. En nutida studie av Svensk totalitarism finns i Kajsa Normans bok "En alldeles Svensk historia" (2019) där hon kritiserar massmedias brist på samhällskritik, speciellt Dagens Nyheter och SVT. I Texten ”Om klimatdespotismen med mera” på denna webbplats (asikten.com) ges flera exempel på hur svenska klimatskeptiker har utsatts för repressalier typiska för totalitära regimer. Här ingår demonisering genom förnedrande beteckningar som: Klimatförnekare, Högerextremist, Rasist, Högernationalist, Nazist, Faktaresistent med mera. Ekonomiska sanktioner kan innebära, utfrysning på arbetsplatsen, uppsägning, utebliven förlängning av anställningskontrakt, indragning av uppdrag som föreläsare/lärare, uteblivna forskningsanslag etc. Begränsning av yttrandefrihet genom: Deplattformering, Refusering av debattartiklar/inlägg/insändare. I texten ”Om klimatdespotin med mera” finns exempel på samtliga av dessa repressalier. Indirekta repressalier åstadkoms dessutom genom politisering av tjänstemannatillsättningar inom regerings- och departementskanslier, statliga verk, rättsväsende, forskningsråd, NGO:er med mera.

 

En av de viktigaste komponenterna som skiljer ett öppet samhälle från ett totalitärt, utgörs av massmedia (se bland annat Kajsa Normans bok omnämnd ovan). Åtskilliga klimatskeptiker vittnar om hur massmedia i Sverige numera är praktiskt taget helt stängda för information och debattartiklar från klimatskeptiker. Som ett exempel tar vi här uttalanden i en intervjuav Gunnar Magnusson med P-O Eriksson:

Per-Olof Eriksson är mest känd som ovanligt framgångsrik koncernchef för Sandvik åren 1984 – 1994.

Med stöd av sin utbildning i Teknisk Fysik vid KTH har han studerat ”klimatfrågan” och funnit att spådomarna om en farlig utveckling vilar på datamodeller, som saknar bas i fysiken. Det gör tron på en framtida katastrof till en religion mer än naturvetenskap. 

Där konstaterar han att medias ”åsiktskorridor” inte tillåter allsidig information om klimatet. Endast sådant som kan tydas till stöd för katastrofscenarierna publiceras. Balanserande fakta undanhålls från allmänheten. 

För 10 år sedan, den 4/6 2009, publicerade Dagens Industri en artikel av P-O Eriksson, där han enkelt förklarar att ”det är varken realistiskt eller nödvändigt att minska koldioxidutsläppen”. När han ville kommentera den utveckling vi de facto sett under 10 år därefter, hade tidningen ingen plats för det. 

Det är symtomatiskt för alla riksmedias förkvävning av konkreta fakta om klimatet. Dessa visar nämligen att det finns ingen “klimatkris”, det finns inget “akut” katastrofhot i global skala, men vårt “normala” klimat består av nyckfullt väder, som ibland blir extremt och orsakar lokala katastrofer. 

SAMT, utsläppen har stimulerat växtligheten och därmed visat sig gynnsamma för hela mänskligheten .

Riksmedia sviker sin synnerligen viktiga uppgift i demokratin: Att informera allsidigt och opartiskt. De har istället blivit kanaler för ensidig skrämselpropaganda. Det är särskilt markant, och upprörande, för “Public Service”, som vi alla tvingas finansiera. Dess sändningstillstånd specificerar tydligt kravet på allsidig och opartisk information. Att så sker skulle bevakas av “Granskningsnämnden”. Men denna har vänt sitt uppdrag bakfram: De skulle vara oberoende av politiken, men anser att politikens “grundsyn” är opartisk och motiverar sina beslut så här:

Att SVT sänder program och inslag som utgår från denna grundsyn kan inte i sig anses strida mot kravet på opartiskhet.

Kompetens baserad på naturvetenskap och världsomfattande erfarenheter ställs nu mot religiös barnatro.

Politiker skall “vem-som-helst” kunna bli, varför de flesta politiker är okunniga. Men det finns inga ursäkter för bristande ansvar att underrätta sig om kunnande, som är viktigt för politiska beslut eller för oförmåga till logiska slutsatser.

Det vi nu ser i stora delar av världen är ett sammanbrott för tilltron till demokratin, där en viktig faktor är politikernas samfällda prioritering av “exponering” framför “innehåll”. 

De tävlar om att synas i sällskap med ett okunnigt barn med en religiös tro och nonchalerar kvalificerat kunnande och kompetens hos medborgare med mycket breda erfarenheter.

---

Är det ett aktivt val att bli dissident trots de olägenheter som kan vara förknippade med att vara dissident? De allra flesta tar inte aktivt ställning till frågan eftersom man, liksom jag tills för några år sedan, litar på de ”sanningar” som presenteras av MSM och som man får serverade genom utbildningsväsendet från förskola till universitet. Den dag man, genom eget initiativ eller på annat sätt, konfronteras med alternativa beskrivningar av världsbilden kan emellertid frågan bli aktuell. För egen del kan jag inte se att det finns något val eftersom det är uteslutet att ta avstånd från den vetenskapliga metodiken och slutsatsen, att klimatalarmismen saknar grund, efter att ha spenderat hela mitt yrkesverksamma liv i vetenskapens tjänst. Nu är jag pensionär, och påverkas inte av sanktioner, n.b. svårigheter att få forskningsanslag för egen eller andras forskning. Om jag hade ställts inför frågan under min yrkesverksamhet skulle utgången ha varit mer osäker, särskilt som jag var prefekt för en stor teknisk universitetsinstitution under många år. Min situation liknar, i detta avseende, den som P-O Eriksson beskriver i videoavsnittet att han under sin yrkesverksamma tid förhindrades att ta upp dessa frågor av hänsyn till företagens utsatthet för marknad och massmedia. Många andra exempel finns med liknande berättelser, ofta av personer med solid teknisk/naturvetenskaplig bakgrund och med det gemensamma att de har ett aktivt yrkesliv bakom sig.

 

 

Kyrklund, godheten och klimatalarmismen


Efter att, under hösten 2018, ha penetrerat den vetenskapliga bakgrunden till klimatalarmismen, drar jag slutsatsen att det inte finns vetenskaplig grund för larm om antropogen klimatförändring. En följdfråga blir då hur det kommer sig att detta ämne har politiserats och antropogen klimatförändring har fått ett så stort genomslag i västvärlden och varför en normal vetenskaplig granskningsprocess inte släpps fram i denna fråga. Naturligtvis finns det inte ett enkelt svar på frågan utan det är en sammansatt process med många samtidiga skeenden och intressen som samverkar. Skulle det kunna vara så att en övergripande orsak är människans behov av godhet i ett samhälle där behovet av godhet inte längre tillgodoses av religionen/kyrkan i samma utsträckning som tidigare? För att sätta mig in i frågan om Godhetens roll i sammanhanget har jag gått tillbaka och för andra gången läst Willy Kyrklunds bok Om godheten. Ytterligare tankar om Godhetens natur, inklusive referens till Kyrklund, har jag fått genom Ann Heberlein i hennes blogg och i hennes bok Den banala godheten.Kyrklunds bok utkom på 1980-talet, det vill säga innan klimatfrågan fick sitt stora genomslag i den allmänna debatten. Kyrklunds text kan därför snarast betraktas som allmänna filosofiska resonemang om godheten. Jag har valt ut 10 citat från Kyrklunds bok som jag nedan kommenterar i förhållande till dagens klimatalarmism.

Citat 1:

Mänsklighetens historia visar oss, att godheten är stadd i oupphörlig tillväxt. Idén om godhet och kravet på godhet intar genom årtusendena en allt större plats i människornas föreställningsvärld och samhälle.

Att upphöja klimatalarmismen till en god sak är således i linje med den historiska utvecklingen enligt Kyrklund. Andra exempel på att godheten ligger i tiden finner vi inom migrationsfrågan och i den dagsaktuella frågan om tiggeriförbud.

Citat 2:

En god sak kan vara vilkensomhelst idé eller dess materiella hypostas. En erkänt god sak är en sak som inom någon grupp av människor uppfattas som god.

Enligt Kyrklund finns det således inget krav på innehåll eller kvalité i den fråga som ska anses vara god. För att den ska uppfattas som erkänt god krävs att den omfattas av en grupp av människor. Klimatalarmismen kan alltså utan problem betecknas som erkänt god genom konsensus, i motsats till den vetenskapliga frågan där det krävs vetenskapliga argument för och emot samt (experimentell) verifikation (se citat 3).

Citat 3:

Saker som mindre allmänt men understundom mycket intensivt omfattas som goda äro mångahanda: kodyrkan, Adolf Hitler, Josef Stalin, Coca-Cola, sexuell avhållsamhet, Hammarby ishockeylag, kvinnosaken, solbad, vinterbad, dusch.
Vad som är en god sak bestämmes av det personliga tycket. Vad som är en förnuftig sak bestämmes av föreliggande fakta. Ingenting hindrar att de båda idéerna sammanfaller, men gör de det icke och kommer det till val, väger den goda saken alltid tyngre.

Om vi antar att alarmisterna företräder den goda saken och förnekarna den förnuftiga/onda saken skulle, enligt Kyrklund, förnekarna alltid komma till korta i valsituationer. Stämmer detta med verkligheten?

Citat 4:

När godheten väl har börjat utvecklas, så står den icke att hejda.

Klimatalarmismen måste sägas vara en framgångssaga sedan Stockholmsmötet och framåt, med FN-sanktion genom IPCC, politiskt genomslag, Al Gore, genomslag i massmedia, begränsningar av CO2 –utsläpp, besättande av kritiska samhällsfunktioner med alarmister, .... Kan den goda saken hejdas efter denna massiva framgång?

Citat 5:

För att krig skall uppkomma kräves numera, att åtminstone den ena parten åberopar en god sak. Om båda parterna åberopar en förnuftig sak uppkommer inget krig, eftersom en intressekonflikt alltid kan lösas på ett förnuftigt sätt, om man väljer den metoden. Detta alternativ realiseras mera sällan, eftersom förnuftet icke åtnjuter samma popularitet som godheten och icke har tillnärmelsevis samma politiska genomslagskraft. Människan vill det goda.

Åter har Kyrklund träffat rätt i så motto att man i ”klimatkriget” inte har valt att lösa meningsmotsättningarna på ett förnuftigt (läs vetenskapligt) sätt. Man skulle kunna tolka Kyrklund så att detta härrör sig till att den ena uppfattningen ser sig som den goda sidan som har att bekämpa den onda sidan.

Citat 6:

När godheten överskrider icke blott flockgränsen, när den utsträcker sig till att omfatta alla levande varelser, då har den överskridit den gräns som är satt av överlevandets villkor.

Kyrklund resonerar om vargflockar där flockmedlemmarna ser den egna flocken som god och skulle göra allt, till och med gå i döden, för flockens skull. Detta är viktigt för flockens överlevnad. Om godheten skulle utvidgas alltför mycket utanför flocken skulle denna överlevnadsfunktion kunna vändas till det motsatta. Vad skulle kunna hända vid en globalisering eller till och med en global despoti som förespråkas av vissa alarmister?

Citat 7:

När det gäller politiken är godheten ett oeftergivligt villkor. För framgång i politiken krävs i första hand godhet. Även en diktator måste ha ett parti, som hyllar honom god och lyfter honom till makten. Och vem skulle någonsin i val avge sin röst för en dålig människa? Lyckligtvis är tillgången på goda människor riklig.

Naturligtvis skulle ingen rösta på en ond sak. ”Lyckligtvis” är följdriktigt (nästan) alla svenska riksdagsmän för den goda saken.

Citat 8:

Det råder heller ingen brist på allmänt dåliga eller ondsinta personer, må vara att dessa befinner sig i minoritet. Sådana vållar sällan stor skada i sin omgivning och på samhällets lägre nivåer. De möter därmed avoghet i den mån de icke drabbas av fängelsestraff eller andra samhälleliga vårdåtgärder. Härigenom motverkas i hög grad deras sociala

avancemang. Dåliga människor får svårt att slå sig fram. Vid tillsättande av högre poster i samhället blir de överspelade av de goda.

Är det en slump att så många öppet skeptiska forskare inte längre är beroende av anställningar och forskningsanslag?

Citat 9:

...begränsade olyckor och personliga tragedier ofta nog orsakas av dåliga människor.... De verkligt stora katastroferna däremot, krig, svält, förföljelse av minoriteter och självtänkare, mänsklighetens eventuella totalutrotning av mänskligheten, administreras av goda människor som tror på en god sak

och bekämpar det onda.

Riktigt stora antropogent orsakade katastrofer skulle underlättas av globalisering; Jag tänker då inte på global uppvärmning på utan de restriktioner i mänsklig verksamhet och konflikter som skulle kunna motiveras med att undvika densamma.

Citat 10:

Godheten, om man skulle ha några invändningar mot somliga av dess yttringar, är svår att polemisera emot. Godhet är godtycke. Hur argumentera? Att kalla någon godhet för dålig innebär redan i ansatsen en contradictio in adiecto.

Många (mainstream) media ansluter sig till det synsättet genom att konsekvent vägra att införa artiklar eller bjuda in debattörer som kritiserar den goda saken med motiveringen att frågan om antropogen klimatförändring redan är slutdiskuterad och 97% av forskarna är överens om saken.


 

Orwell och klimatdespotin

 

George Orwellskrev sin dystopiska framtidsroman, 1984, om ett framtida totalitärt samhälle efter andra världskrigets slut år 1948. Han var då sannolikt påverkad av sin tids kända despoter som Hitler och Stalin bland andra. Vi ska här lyfta fram några citat och begrepp från den svenska översättningen av romanen och dra vissa paralleller med dagens klimatdespoti. Vi markerar alla citat med kursiverade fonter.

 

Citat 1 (ursprunget, centralstyrning/Romklubben, globalisering):

Det var först efter ett decennium av mellanfolkliga krig, inbördeskrig, revolutioner och kontrarevolutioner i alla delar av världen som Engsoss och dess konkurrenter trädde fram som helt utformade politiska teorier. Men de hade varslats av de olika system som brukar kallas totalitära och som hade framträtt tidigare under seklet, och de allmänna konturerna av den värld som skulle framgå ur det rådande kaos hade länge varit uppenbara. Vad slags människor som skulle styra denna värld var likaledes uppenbart. Den nya aristokratin bestod till största delen av byråkrater, vetenskapsmän, tekniker, fackföreningsorganisatörer, PR-byråkrater, sociologer, lärare, journalister, och yrkespolitiker. Dessa människor, som hade sitt ursprung i en månadsavlönad medelklass och de övre skikten av arbetarklassen, var formade och sammanförda av den sterila värld som kännetecknas av monopolindustri och centralstyrning.

Här finns många av de komponenter som ingår i Romklubbens visioner om en global maktordning, vilken skulle kännetecknas av att bestå av akademiker, byråkrater, experter av olika slag snarare än dagens politiker (se vidare Nordangårds texter). Här finner vi också familjen Rockefellers visioner om monopolindustri och centralstyrning.

 

Citat 2 (tillrättaläggande av det förflutna/Climate gate):

Att ändra det förflutna är nödvändigt av två skäl, av vilka det ena är sekundärt och så att säga ett försiktighetsmått…….Men det långt viktigare skälet för ett tillrättaläggande av det förflutna är behovet att säkerställa partiets ofelbarhet. Det består inte bara i att tal, statistik och alla slags arkivuppgifter ständigt måste moderniseras för att visa att partiets förutsägelser alltid har varit riktiga. Det är också så att inga ändringar i doktrin eller politisk position någonsin kan erkännas.

 

 

 

Wibjörn Karlénär professor emeritus i naturgeografi. Sedan slutet av 1950-talet har han arbetat med väderrelaterade projekt på ett stort antal platser, bl.a. i Antarktis, Afrika, Nya Guinea, och Arktis samt främst Skandinavien. Han har löpande studerat temperaturerna vid ett stort antal mätstationer runt hela världen, vars data varit lätt tillgängliga från en databas hos NASA (National Aeronautics and Space Administration, USA). År 2013 upptäckte han att gamla temperaturer hade ändrats. Höga temperaturer under första hälften av 1900-talet har sänkts, medan låga temperaturer under sen tid höjts, se figuren ovan för Reykjavik. Blå kurva visar de siffror databasen lämnade 2012. Röd kurva visar 2013 års ändrade data.

 

Karléns exempel ovan är inte unikt. Professor Ole Humlumvisar ett stort antal exempel på hur data har ändrats i efterhand i de stora databaserna, alltid systematiskt så att historiska data ska komma att starkare ge stöd till hypotesen om global uppvärmning.

 

En detaljerad bild av hur temperaturdata manipuleras i USA ges av Tony Heller i flera videos till exempel Corruption of the US Temperature Recordoch Reliable Climate Predictions.

 

Citat 3 (kriget/klimatalarmismen):

Den moderna krigföringens primära syfte (i enlighet med dubbeltänk-principerna är detta syfte en gång erkänt och icke erkänt av det Inre partiets ledande hjärnor) är att förbruka systemets produkter utan att höja den allmänna levnadsstandarden……

….Kriget fullgör sålunda inte bara  den nödvändiga förstörelsen, utan åstadkommer den också på ett psykologiskt godtagbart sätt……

….Även den ringaste partimedlem förväntas vara duktig, flitig och även intelligent inom vissa trånga gränser, men det är även nödvändigt att han är lättrogen och ignorant fanatiker, vars förhärskande stämningar är fruktan, hat, dyrkan och orgiastisk triumf…..

…Kriget är sålunda, om vi bedömer det enligt forna krig, endast ett bedrägeri……

…Men även om det är verklighetsfrämmande är det inte meningslöst. Det förtär överskottet av konsumtionsvaror, och det medverkar till att bevara den speciella psykiska atmosfär som ett hierarkiskt samhälle behöver.

 

Fienden har vi (läs: Romklubben) redan identifierat som den globala uppvärmningen / Klimatförändringen. Vi kan då tolka Kriget i ovanstående citat som bekämpandet av den globala uppvärmningen. Med detta som bakgrund beskriver citatet nuvarande situation mycket träffande: kriget ett bedrägeri; förbruka systemets produkter utan att höja levnadsstandarden; även den ringaste partimedlem förväntas vara duktig…..

 

Citat 4 (Barnhjälte/Barnhjälte):

Nuförtiden var så gott som alla barn förfärliga. Det värsta av allt var att organisationer som Spionerna systematiskt höll på att förvandla dem till oregerliga små vildar, utan att framkalla den minsta tendens att sätta sig upp mot partidiciplinen. Tvärtom dyrkade de partiet och allt som hade med det att göra. Sångerna, processionerna, fanorna, fotvandringarna, exercisen med gevärsattrapper, slagordsvrålet. Storebrorstillbedjan – alltsammans var en enda härlig lek för dem. All deras vildsinthet riktades utåt, mot statens fiender, mot utlänningar, förrädare, sabotörer, krimtänkare. Det var närmast normalt att personer över trettio år var rädda för sina egna barn. Och det med skäl, för det gick knappast en vecka utan att det stod i Times om hur någon tjuvlyssnare – barnhjälte var den vanliga benämningen – hade hört någonting komprometterande och angett sina föräldrar för tankepolisen.

Här tänker vi förstås i första hand på Greta Thunberg och de manifestationer jorden runt som har inspirerats av hennes skolstrejk. Historikern Christer Nilsson upprörs över vuxnas missbruk av barnens oskuld i politiken, och associerar till metoder som används i totalitära stater; Han skriver:

”Egentligen borde man bara skratta åt eländet (om det inte vore ett allvarligt mediebrott) att SVT i ett nyhetsprogram fejkar ett inslag när den strejkande niondeklassaren Greta Thunberg, i manipulerade klipp, påstods ha talat inför världens samlade elit vid klimatmötet i Katowice i Polen. I själva verket läste hon bara upp några meningar på engelska inför en nästan helt tom kongressal. Sämre ”nyhetsförmedling” än den SVT ägnade sig åt där är svårfunnen. Barn som frontfigur och symbol för det oskuldsfulla, med ren och klar blick, och som sändebud för en politisk agenda är en gammal beprövad metod för att kränga ett politiskt budskap. Totalitära stater har i alla tider låtit barn marschera i täten för massmöten, ofta käckt uniformsklädda.” 

 

Kyrkans Tidningskriver att Greta Thunberg är en profet i vår tid.

 

Bakgrunden till Gretas klimatstrejk berättas av Rebecca Weidmo Uvell här.

 

Citat 5 (hatveckan/COP):

Förberedelser för hatveckan pågick för fullt, och på alla ministerier arbetade personalen övertid. Demonstrationståg, massmöten, filmförevisningar, teleskärmsprogram måste alla organiseras; Stånd skulle sättas upp, hatbilder byggas, slagord uppfinnas, sånger skrivas, rykten spridas, foton förfalskas. Julias arbetsgrupp i romanavdelningen hade blivit förflyttad och snabbproducerade nu en rad pamfletter om fiendegrymheter. Wilson hade långa övertidsperioder varje dag då han gick igenom gamla årgångar av Times och ändrade och förbättrade notiser som skulle citeras i tal.

 

Här associerar man osökt till de återkommande COP-mötena. Ole Humlum visar till och med att korrigeringarna av historiska väderdata blir speciellt frekventa inför COP-mötena. Så här skriver Per Welander på klimatupplysningen.se efter det senaste mötet:

 

COP24 – propaganda, politik, pengar men ingen vetenskap

2018/12/16 av Per Welander. 

COP24, det årliga FN-mötet om klimatet, har avslutats. För att skrämma upp stater, media och politiker kom man till mötet med en ny rapport som sa att nu gäller inte 2-graders målet utan 1.5 grader. Den senaste vetenskapliga rapporten, AR5 WG1 från 2013, behövde då inte ändras. Nu var det ett tyckande från de som skriver WG3 som behandlar ”Mitigation of Climate Change”. Nästa officiella rapport kommer 2021.

Då globala temperaturen ökat med nästan en grad på hundra år blir det bara en halv grad kvar till ”stora katastrofen” inträffar enligt IPCC. Men den extra rapporten om 1.5 grader togs inte väl emot av flera länder. USA, Kuwait, Saudiarabien och Ryssland vägrade acceptera skrivningen att nya IPCC-rapporten ”välkomnas”. Istället drev de igenom på mötet i Katowice att rapporten ”noteras”. Ingen bra start för klimatalarmisterna i FN. På diplomatspråk innebär ”noteras” att rapporten helt underkändes.

Hela COP24 mötet är ett stort propagandanummer med 20.000 inbjudna där NGO:er som Greenpeace är rikt representerade. Aktivister som 15-åriga Greta Thunberg får talartid. Greta fick tala inför ministrarna.

Citat 6 (nyspråk/nyord):

Förstår du inte att hela syftet med nyspråk är att inskränka tankemöjligheterna? Vi kommer till slut att kunna göra krimtänk bokstavligt omöjligt, för det kommer inte att finnas ord till att uttrycka det med. Varje begrepp som någonsin kommer att behövas ska kunna uttryckas med precis ett enda ord, som har en strikt definierad betydelse och har fått alla bibetydelser utplånade och glömda.

 

Klimatalarmismen använder sig av ett antal nyord. Bland de vanligaste märks:

 

Klimatförändring(climate change)vilket ersatte ordet Global uppvärmning (Global warming)eftersom den förväntade globala uppvärmning tog en paus under 2000-talet.

 

Klimatförnekaresom används i stället för klimatskeptiker då man vill misskreditera någon som hävdar att människans roll i att orsaka klimatförändringar genom ökat utsläpp av koldioxid inte är av skadlig omfattning. Ordet klimatförnekareförväntas kanske ge associationer till holocost denier för att förstärka skamkänslan.

 

Klimatångestanvänds av personer som har blivit så uppfyllda av klimatalarmismens budskap att tankarna på detta dominerar deras tankevärld.

 

Flygskamanvänds ibland av personer som, trots att de omfattar klimatalarmismen, ändå ibland företar flygresor.

 

TågskrytI samtal briljera och skryta med att man valt tåg i stället för flyg

 

FlerbarnsskamSe stycket om Skambeläggande ovan.

 

AntropocenAnvänds ofta av klimatalarmister, bl.a. Jonas Rockström, i stället för Holocen.

 

Ytterligare nyord finner du i Klimatordlistan

 

Citat 8 (dubbeltänk)

Det Oceaniska samhället vilar i sista hand på att Storebror är allsmäktig och att partiet är ofelbart. Men eftersom Storebror i verkligheten inte är allsmäktig och partiet inte ofelbart, uppstår behovet av en aldrig svikande, ständigt fortgående flexibilitet i behandlingen av fakta. Nyckelordet är svartvitning. Tillämpat på en motståndare betyder det hans vana att oförskämt påstå att svart är vitt, tvärtemot uppenbara fakta. Tillämpat på en medlem i partiet betyder det en lojal villighet att säga att svart är vitt då partidiciplinen så kräver. Men det betyder också förmågan att troatt svart är vitt, och än mer, att veta att svart är vitt och att glömma att man någonsin har trott motsatsen. Detta kräver en fortgående ändring av det förflutna, vilket möjliggörs av det tankesystem som egentligen i sig omfattar allt det övriga, och som på nyspråk heter dubbeltänk.

Exempel på dubbeltänk från klimatupplysningen.se 1 jan 2018:

I Sverige brukar man så här års skrämmas med att det blir en jättekall och snörik vinter eller tvärtom att det blir en grön Jul.

Det började redan tidigare men år 2006 så hade klimatforskningen på SMHI nått dithän att man med säkerhet kunde fastslå ”att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört”.

Sedan hade vi tre kalla vintrar med mycket snö 2010-2013 och då hade SMHI tänkt till ordentligt och vände på budskapet: ”Vänj er vid skräckvintrar!”. Europa kommer att få kallare vintrar på grund av den globala uppvärmningen.

Men 2015 hade de ångrat sig igen och varnade för att vi skulle få gröna vintrar inom en snar framtid i södra delen av landet. Eller var det tvärt om att det skulle bli kallare och mer snö? Krigsrubrikerna i dagstidningar och SvT vittnade om att det hur som helst skulle bli ett helvete; alltifrån en ny istid till 7-8 grader varmare.

Och 2018 är inte sämre på att skrämmas med den där bergfasta vetenskapen som ingen forskare ifrågasätter. Till sin förvåning konstaterar forskarna och SMHIs pålitliga klimatmodeller att det blir betydligt mer snö i Sverige. Men det kan bli mindre också. Allt enligt SvTs rapportering ovan.

Citat 9 (Sanningsministeriet/grupptänk)

Sanningsministeriet – Minisann på nyspråk – skilde sig slående från alla andra föremål inom synhåll. Det var en kolossal pyramidformad byggnad av skinande vit betong som reste sig med terrass over terrass trehundra meter högt. Där Winston stod kunde han nätt och jämnt urskilja Partiets tre slagord i elegant text mot den vita fasaden:

KRIG ÄR FRED

FRIHET ÄR SLAVERI

OKUNNIGHET ÄR STYRKA

Det påstods att sanningsministeriet hade tretusen rum ovanför marknivån, med motsvarande avläggare under den.

Från klimatupplysningen.se:

En talande episod kring grupptänk på hög nivå är från 2004. Tony Blairs vetenskaplige chefsrådgivare Sir David King deltog i ett seminarium på ryska vetenskapsakademin i Moskva. Sir Kings uppgift var att få Ryssland att ratificera Kyotoavtalet. När han såg att flera av världens ledande klimathotsskeptiker var närvarande krävde han att de inte skulle tillåtas att tala, vilket de naturligtvis ändå fick. Under Kings tid på scenen gav han avsmältningen av Kilimanjaros glaciärer som ett exempel på effekten av GW. Professor Paul Reiter frågade då artigt om inte Sir King var medveten om att flera expertstudier hade visat att GW inte hade med den saken att göra. Orsaken var bl.a. lokal avskogning. Sir King kunde inte svara för sig, avbröt direkt sin föreläsning och ledde sitt vetenskapliga team ut ur rummet.

Professor Alexander Ilarionov, som var ansvarig för seminariet, höll sedan en presskonferens där han avslöjade att akademien månader i förväg hade sänt frågor till IPCC. IPCC erbjöds att svara på dem, men det enda svaret de gav var en politisk uppmaning att skriva under Kyotoprotokollet. Ilarionov påpekade att det inte vilade på trovärdiga data. Ilarionov varnade intressant nog dessutom för att världen än en gång skulle drabbas av en människohatande, totalitär ideologi, förfalskningar, felaktig information och propaganda i ett försök att bevisa ideologins påstådda hållbarhet.

 

Runt 2006 var GW-propagandan som mest intensivt med bland annat BBC-Gate, där klimathotets grupptänk slog igenom med full kraft och Al Gores film An Inconvenient Truthgjorde succé världen över, trots den allvarliga vetenskapliga kritiken mot den. Detta var inför IPCCs fjärde rapport (2007), som skulle lägga grunden till nytt globalt avtal om begränsningar av utsläpp av växthusgaser i Köpenhamn 2009. Vid den här tiden hade internet börjat få inflytande och motståndet började skärpas. Trots Climate Gate och fiaskot i Köpenhamn lyckades tron på GW inom ”vetenskap”, politik och media i väst överleva. Booker lotsar läsarna vidare genom deras manipulerande med data, undertryckande av vetenskaplig kritik och konkurrerande hypoteser.

 

Ann Löfving-Henriksson avslutar inlägget:

Under tiden som det här inlägget skrevs lyssnade jag på Fredagsintervjun på Sveriges Radio med Publicistklubbens ordförande, SVT-ankaret Ann Hedenmo. Intervjuare var Jörgen Huitfeldt. En bit in i intervjun får Hedenmo den intressanta frågan vad hon bygger sin världsbild på, med andra ord, den bild som utgör grunden till vilka ämnen som hon väljer att belysa och från vilket eller vilka håll hon belyser dem. Svävande svar…. Men, hon umgås ju gärna med journalistkollegor… På följdfrågan från Huitfeldt om det då inte är risk för rundgång, kommer eventuell uppfriskande feedback från publiken upp. Kan bilder utanför journalistbubblan bidra till att bredda hennes världsbild? Läser hon till exempel sociala medier där man tar upp andra verkligheter? Nej, numera läser hon inte twitter, orkar inte.

Arketypen för grupptänk?

 

Citat 10

He who controls the past, controls the future. He who controls the present, controls the past.

Associationer/kommentarer: Se kommentarer till Citat 2.

 


Fem Fundamentala Frågor

som både klimatalarmister och klimatförnekare borde ställa sig

 

  1. Borde vi inte redan ha upplevt en katastrofal klimatförändring?

Enligt Svenska Naturskyddsföreningens, SNF,hemsida skulle en uppvärmning på två grader jämfört med förindustriell tid innebära bland annat: Två månaders längre värmeböljor; 17 % minskad vattentillgång i Medelhavsområdet; 7 % ökning av intensiteten hos kraftiga regn; 50 cm höjning av havsytan 98 % blekning av korallrev; 6 % minskning av majsskörden. Enligt Naturskyddsföreningen skulle ”Fyra graders uppvärmning innebära en värld så förändrad från dagens verklighet att det skulle vara förödande för merparten av jordens ekosystem och kanske slutet för den mänskliga civilisationen”. Med de åtgärdsplaner som världens länder presenterade vid Parismötet hamnar vi på cirka 2,8 graders ökning till år 2100 enligt SNF [i]. Jordens medeltemperatur har, enligt SNF, år 2019 ökat med drygt en grad. Om vi antar att temperaturen ökar linjärt med tiden från dagens 1 grad till 2,8 grader [ii] år 2100, kommer två grader att uppnås om cirka 44 år [iii]. Om vi antar att koldioxidhalten i atmosfären fortsätter stiga i nuvarande takt, cirka 1,5 ppm per år, borde koldioxidhalten om 44 år vara ungefär 478 ppm [iv]. Eftersom atmosfärens koldioxidhalt har stigit ungefär linjärt med tiden under den industriella eran och temperatur-känsligheten har ett logaritmiskt samband med koldioxidhalten, enligt IPCC, borde klimatförändringar av liknande dignitet som de som förväntas under de kommande 44 åren ha inträffat under de gångna trettio åren [v]. Upplever vi att klimatet har förändrats drastiskt sedan år 1990 med uppvärmning, 50 cm havshöjning, minskad vattentillgång, minskning av skördar, intensivare regn med mera? Personligen skulle jag svara nej på frågan, men om man läser de dagliga larmrapporterna i massmedia (MSM [vi]) skulle man kunna få en annan uppfattning. Låt oss alltså konsultera verkligheten, dvs mätdata:

Temperaturen: Enligt Roy Spencers satellitmätningar av den månatliga temperaturen i den lägre troposfären har inga temperaturändringar utöver normal variation inträffat sedan sekelskiftet med undantag av händelser orsakade av El nino och vulkanutbrott. Uppsalas temperaturserie från 1720 till idag visar inga temperaturhöjningar förknippade med industrierans koldioxidhöjning; Dock noteras en viss temperaturhöjning från 1990 och till idag, varav en del kan relateras till den ”heat island” som uppstått på grund av Uppsalas tillväxt.

Havsytans nivå: Mätningar sedan början av 1900-talet visar en monoton, linjär höjning av havsytan på 3 mm per år. Ingen ökning av höjningstakten med ökad koldioxidhalt kan märkas. Mätningar med bojar i Stockholm visar en minskande havsnivå på cirka 3,74 mm per år sedan början av 1900-talet. Minskningen beror på landhöjningen i Skandinavien.

Korallreven: Enligt Peter Ridd, f.d. professor i geofysik vid James Cook University, Australien, och som har forskat om korallrev i 25 år, är Stora Korallrevet i utmärkt skick [vii].

Extremväder: En av världens främsta experter på extremväder, Roger Pielke jr visar att kostnaderna för väderrelaterade olyckshändelser har sjunkit sedan 1990. En klart bidragande orsak till detta är att extremväder (orkaner, översvämmningar, torka och tornados) har minskat över tid. Lena Krantz skriver i Klimatupplysningen.se om massmedias alarmistiska budskap om extremväder och jämför det med relevanta data[viii].

Skördarna: I en färsk studie uppskattas skördarna ha ökat 15 – 30 % sedan år 1900 delvis tack vare den ökande koldioxidhalten i atmosfären [ix].


2. Kan ett så komplext system som klimatet kontrolleras av en parameter?

Jordens klimat påverkas av en mängd parametrar och processer som är långt ifrån förstådda av vetenskapen. Exempel på sådana parametrar och processer är: Milankowich-cyklerna, solaktiviteten, molnbildningsprocesser, tektoniska förhållanden, vulkanaktivitet, atmosfärens sammansättning, markytans beskaffenhet, havscirkulation, isbildning och dess påverkan på albedo med mera. Inom klimatalarmismen kokas allt detta ner till ett enkelt samband mellan atmosfärens koldioxidhalt och jordens medeltemperatur. Det hävdas till och med att den av människan skapade (antropogena) koldioxidhalten, främst genom förbränning av fossila bränslen, skulle kontrollera temperaturen på jorden. Vi har, på annat ställe i dessa webbsidor, diskuterat halten av koldioxid av fossilt ursprung i atmosfären, och konstaterat att den uppmätts till i medeltal 4,3 ppm. Vår slutsats är att det inte är rimligt att en koldioxidmolekyl skulle kunna värma upp omgivande hundratusen luftmolekyler och underliggande jordyta.

 

3. Finns det en ideal temperatur för jordens klimat?

För något tiotal år sedan gjorde jag ett studiebesök i Penningby slott i Roslagen. Slottet började byggas under senare delen av 1400-talet och färdigställdes någon gång på 1500-talet. Penningby slott är idag det bäst bevarade medeltida slottet i Sverige. Vår guide berättade att slottet utformades i en tid med mycket varmare klimat än vårt och att det kallare klimatet under senare århundraden har medfört att slottet egentligen aldrig har varit bebott. Jag kommer inte ihåg om problemet var avsaknad av eldstäder eller något annat. Detta var emellertid första gången som jag hörde talas om den medeltida värmeperioden; En värmeperiod som förmodligen bidrog till det välstånd som gjorde det möjligt att bygga ett så magnifikt slott/befästning som Penningby slott i privat regi.

Jordens klimat har varierat inom vida gränserunder hela jordens existens, cirka 4,5 miljarder år. I alarmisternas retorik förefaller det som att det klimat som rådde i förindustriell tid var det ideala mot vilket vi med alla medel bör sträva. Om man jämför dagens temperatur med tidigare interglaciala epoker och inom innevarande interglaciala epok, holocen, är temperaturen ovanligt låg och sjunkande. Med detta perspektiv förefaller det förvånande att just epoken strax före den industriella perioden skulle ha haft den optimala temperaturen. Dessa tider kännetecknades tvärtemot av perioder av svält trots att antalet människor på jorden var väsentligt mindre än idag. Varför är det önskvärt att, med stora uppoffringar sträva efter att återskapa just det förindustriella klimatet?

 

4. Har jordens klimat tidigare passerat temperaturnivåer motsvarande förmodade ”tipping points”?

Klimatalarmister hävdar att en ökning av jordens medeltemperatur med mer än 2 grader Celsius över förindustriell temperatur kan orsaka instabil okontrollerbar värmestegring genom så kallade ”tipping points”. Klart är att jorden, under de senaste årtusendena, dvs inom innevarande interglaciala period, Holocen, har uppvisat flera värmeperioder: Holocena optimet, Romerska värmeperioden och den Medeltida värmeperioden. Vissa nådde cirka en grad högre temperatur än den nuvarande, dvs mer än två grader över förindustriell temperatur. Ingen av de varma perioderna uppvisade tecken på instabilitet i form av ”tipping points”[x].

 

5. Kan klimatmodeller användas till att prognosticera klimat?

”The climate system is a coupled non-linear chaotic system, and therefore the long-term prediction of future climate states is not possible” (citat från 2001 års IPCC-rapport)

Judith Curry summerar i sin skrift ”Climate Models for Leymen” (min översättning från engelska):

  • Globala Klimatmodeller (GCM) har inte varit föremål för verifikation och validering enligt gängse vetenskaplig praxis
  • Det finns allvarliga invändningar mot den fundamentala bristen på förutsägbarhet i komplexa icke-linjära klimatsystem
  • Det finns åtskilliga argument som stöder slutsatsen att klimatmodellerna inte är lämpade för ändamålet att, med hög grad av tillförlitlighet, kunna identifiera i hur hög gran 1900-talets uppvärmning var orsakad av mänsklig påverkan eller var naturlig.
  • Det finns ökande bevis för att klimatmodellerna förutsäger alltför hög uppvärmning på grund av ökande koldioxidhalt.
  • Resultaten av klimatmodellernas simuleringar för 2000-talet, och rapporterade av IPCC inkludera inte nyckelparametrar i klimatvariationerna och kan följaktligen inte prediktera 2000-talets framtida klimat

 

6. Extrafråga: Finns det några nackdelar med en förhöjd koldioxidhalt i atmosfären?

Koldioxid framställs ibland som en giftig förorening i atmosfären. Halten koldioxid är för närvarande 0,04 %. Gasen är osynlig och luktfri och helt ofarlig för människan. Vi andas ut koldioxid, och som exempel kan nämnas att koldioxidhalten i våra sovrum typiskt är 0,04 % vid sänggåendet, men har stigit till 0,12 % på morgonen.

Med en uppvärmning på två grader över nuvarande nivå, skulle vi få förhållanden som skulle likna det holocena optimet. Se not xnedan för en beskrivning av förhållandena vi den tiden. Det är inte uppenbart att det skulle vara en nackdel för mänskligheten.

För vissa växter är koldioxiden en bristvara för närvarande. De så kallade C3-växterna behöver minst 150 ppm för att överleva och underskottet av koldioxid förklarar varför dessa växter har ökat med 65 % tack vare ökningen av koldioxidhalten i atmosfären sedan förindustriell tid. Läs mer i artikeln ”The climate killer makes the earth greener”.

 

--------------------------


[i] Enligt beräkningar av Björn Lomborg i Global Policy Journal, nov 2015, blir effekten av alla åtgärder av alla ingående nationer i Parisöverenskommelsen att temperaturökningen skulle begränsas med 0,048 grader fram till sekelskiftet 2100 jämfört med om inga åtgärder vidtas.

[ii] Detta ger en temperaturhöjning på 0,225 grader per decennium. Detta kan jämföras med uppmätt global medeltemperaturökning på 0,13 grader per decennium för perioden från 1979 till idag i lägre troposfären enligt Roy Spencer

[iii] (1 grad)/(1,8 grader)*(80 år) = 44,4 år. Detta ger i själva verket en överskattning av tidsperioden eftersom temperaturens beroende av koldioxidhalten är logaritmiskt (se även not 5)

[iv] Enligt mätningar på Mauna Loa, Hawaii är atmosfärens koldioxidhalt i juli 2019, 412 ppm. Med 1,5 ppm/år i ökning får vi förväntad koldioxidhalt om 44 år: 412 + 44 * 1,5 = 478 ppm, en ökning med 66 ppm.

[v] Eftersom vi har ett logaritmiskt samband mellan koldioxidhalt och temperatur, är det den relativa förändringen av koldioxidhalten som är relevant. Temperaturkänsligheten definieras till exempel i termer av temperaturförändring per fördubbling av koldioxidhalten. I vårt exempel har koldioxidhalten ökat från dagens koldioxidhalt 412 ppm till 478 ppm och vi får en faktor 478/412=1,158 efter 44 år. Den tidsperiod före idag som skulle ge motsvarande klimatförändring skulle alltså räknas från det år då motsvarande kvot ges av 412/x=1,158, eftersom dagens koldioxidhalt är 412 ppm. Vi får då x=1,158*412=355,79 ppm. Vi söker alltså efter det år då koldioxidhalten var ungefär 356 ppm. Vi ser i diagrammet från Mauna Loa att detta inträffar ungefär år 1990, dvs för ungefär trettio år sedan.

[vi] Main Stream Media

[vii] I en text från 2007 skriver Peter Ridd: Corals are particularly well adapted to temperature changes and in general, the warmer the better. It seems odd that coral scientists are worrying about global warming because this is one group of organisms that like it hot. Corals are most abundant in the tropics and you certainly do not find fewer corals closer to the equator. Quite the opposite, the further you get away from the heat, the worse for the corals. A cooling climate is a far greater threat

[viii] Extrema väderhändelser under 2018

2019/08/29 av Lena Krantz

”Under de senaste 20 åren har vi sett en fördubbling av antalet extrema väderhändelser som stormar, översvämningar och skogsbränder och de fortsätter att öka – och förvärras – i takt med att vårt jordklot värms upp. Klimatförändringarna innebär också långsamma förskjutningar, som högre havsnivå, stigande temperaturer och torka.”

Ja exakt så står det i en artikel skriven av TT som är publicerad i flera tidningar som exempelvis SvD och Ny Teknik. Bilden här ovan är hämtad från rapporten Natural Disasters 2018 som The International Disaster Database har sammanställt. De övre cirklarna gäller vad som hänt under 2018 och de nedre är ett medeltal för de närmast föregående tio åren (2008-2017). Som ni ser var det färre stormar och översvämningar under 2018, inte fler och absolut inte dubbelt så många. 2018 stack ut vad gäller extrema temperaturer och vi ser även en liten ökning vad gäller bränder i skog och mark.

Eftersom TT skriver att antalet extrema väderhändelser har fördubblats de senaste 20 åren gick jag in i Katastrofdatabasen, tog ut siffrorna till excel och gjorde grafer för de aktuella händelserna och åren. Så här ser det ut:

Visserligen är det vissa kriterier som ska uppfyllas för att en händelse ska klassas som en katastrof och därmed hamna i denna databas men det är, vad jag vet, den vi har att tillgå och här syns ju ingen ökning överhuvudtaget.

 

 

[ix] What Rising CO2 Means for Global Food Security

Executive Summary

Plant production has been boosted, the need for water and fertilizer has been brought down, and field experiments show that these effects are likely to increase in coming decades.

Global food security is one of the most pressing problems facing the planet’s growing population. Continuing advances in agricultural technology and expertise will certainly increase food production in many regions, but the required doubling of production by 2100 as diets improve with rising income will still be a difficult task. Fortunately, carbon dioxide (CO2), a non-polluting gas that is created when fossil fuels are converted into energy, has proved to be a powerful plant food.

Just as it does in commercial greenhouses every day, the CO2 that has been added to the atmosphere has already “greened” the planet. Since 1900, crop production has been increased on the order of 15 to 30 percent. This White Paper’s detailed review of the latest field research shows that this effect will only improve as carbon dioxide continues to rise from four percent of one percent of the atmosphere today to, perhaps, six percent of one percent in 50 years. In addition to boosting yields per unit of land area, CO2 also boosts yields per unit of fertilizer applied and water used.

In regions where food shortages persist, these enhancements by industrial COwill mean the difference between food security and food insecurity. They will aid in lifting hundreds of millions of people out of a state of hunger and malnutrition, preventing widespread starvation and premature death.

Society did not intend to boost plant productivity when it began using fossil fuels to power its drive to the wealth that has dramatically improved both personal health and the environment. However, now that the energy bonus of fossil-fueled CO2 for agriculture has become well-established science, governments should promote research into crop varieties that perform best in enhanced COand be very cautious about restricting emissions of this non-polluting gas.

The clear benefits to humanity of plant fertilization by industrial carbon dioxide, let alone the wealth generated by the burning of fossil fuels that creates CO2 as a byproduct, must of course be weighed against predictions of the potential costs. These are the well-known predictions, generated by computer models, of CO2-driven warming leading to climate catastrophes. However, the modest, one-degree Celsius rise in average temperature since 1900, due to what all modelers acknowledge is a mixture of natural and industrial causes, has had a negligible effect to date on climate variables such as the rate of the rise of sea level, and the frequency of droughts and hurricanes. (Curry, 2018, pp. 70-72; Pielke Jr., 2017, Appendix B)

Some have begun to claim that increased CO2 will greatly reduce the nutritional value of crops. A study promoting this narrative was published in 2018 by researchers at the Harvard School of Public Health, using this headline: “As COLevels Rise, Millions at Risk of Nutritional Deficiencies.”1 Field experiments have long shown that a few crops deliver perhaps five to ten percent less zinc, iron, and protein per unit of mass when carbon dioxide levels are increased from today’s levels to those predicted in 50 years. However, as the Harvard researchers acknowledge, because of economic growth people have been “dramatically” and “significantly” increasing their wealth and hence improving their diets for years.

Hence, a small decline in nutrients in a few crops, which in any event would be more than offset by the CO2 boost to production, is hardly likely to cause such a nutritional crisis. The researchers themselves acknowledge that plant breeding, modified fertilizers, and new growing methods can reverse any nutritional decline. However, they unrealistically decided to freeze wealth, diets, and agricultural methods at today’s levels in their computer model’s predictions of the future. That is what generated these dramatic but unfounded claims about “millions” being harmed.

The principal researcher for this White Paper is Craig D. Idso, chairman of the Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change and a member of the COCoalition. Dr. Idso has advanced degrees in both agronomy and climatology and is one of the world’s pre-eminent scholars of carbon dioxide’s impact on agriculture. The paper has been written for a general audience, but the relevant scientific studies are cited at every step and are included in the bibliography.

This CO2 Coalition White Paper is available for free download at What Rising CO2 Means for Global Food Security

 

[x] Gösta Pettersson skriver i sin bok ”Falskt Alarm”:

Klimatologer är inte de enda som har anledning att bedöma kunskapsläget rörande temperaturerna under holocen. Därför kan det vara klokt att även ta del av vad forskare inom andra ämnesområden har att säga. I ett modernt geologiskt översiktsverk konstaterar man kort och gott att jorden för 5000-6000 år sedan var 2 grader varmare än nu (Geologica 2008, Tandem Verlag, GmbH). Existensen av denna värmeperiod befästs inte enbart av temperaturuppskattningar, utan även av en mångfald geologiska, biologiska och arkeologiska observationer. De väsentligaste av dem beskrivs utförligt i ett känt naturgeografiskt standardverk (N Roberts 1998, The Holocene: an environmental history, 2nd ed., Blackwell Publishers).

För att hålla oss till det egna närområdet, så smälte de skandinaviska glaciärerna i stort sett helt bort under der holocena optimet, även den jättelika Jostedalsbreen. Trädgränsen låg mer än hundra meter högre än nu i den svenska fjällvärlden, så även i Alperna. Gränserna för de europeiska lövskogs- och barrskogsbältena låg betydligt nordligare än nu. I Södermanland kunde man plocka vindruvor. I Östergötland fanns sköldpaddor. I Skåne fanns det pelikaner. Och i Tyrolen traskade snömannen Ötzi 3300 f Kr fram på alpvägar som sedan dess blivit nedisade igen och endast delvis töat fram under det varma 1900-talet. I Ryssland tinade de vidsträckta områdena med tundror och permafrost upp, även i de nordligaste regionerna utmed Barents hav enligt en färsk rapport (J.S. Salonen et al. 2011, Quarternary Research 75:501) Författarna fann att sommartemperaturerna där varit cirka 3 grader högre än nu från år 6000 f Kr till år 1500 f Kr. Därefter har det gradvis blivit kallare, så att permafrost och tundror återkommit och har kunnat breda ut sig. Permafrostområdenas upptining under det holocena optimet medförde inga som helst synbara effekter av katastrofal art. Det kan vara värt att observera, eftersom alarmister hävdar att upptining av nuvarande (nybildade) tundror och permafrostområden kan komma att leda till frisättning av katastrofala mängder av växthusgasen metan.




Hans och Greta och skolresan

Kapitel 1 Förberedelserna

 

Det var en gång en man, hans hustru, som var influenser,och två barn, Hans och Greta. De bodde i en liten stad på ett stort bördigt slättland. Mitt i staden, på en liten höjd, låg kyrkan med sina höga torn och intill låg en liten skola. Staden hade även en bank, ett torg, några affärer och en liten fabrik som städer plägar ha. Barnen gick i den lilla skolan. Eftersom Greta, som var den äldsta av de två, hade varit lite sjuklig, hade hon gått om en klass och de två barnen gick därför nu i samma klass.

 

En morgon när barnen, som vanligt kom till skolan, sade fröken, Magdalena: Nu förstår ni barn, ska vi börja planera för en skolresa som vi kan göra när ni har slutat högstadiet om ett år. Barnen blev glada och entusiastiska; Ett högljutt pladder bröt ut om ”var” dom skulle resa och hur man skulle få ihop pengar till resan. Till slut så hade man enat sig om ett förslag att resa till det lilla grannlandet i söder. Där skulle man kunna studera pepparkakshus (eller var det husmodeller av små plastklossar? Fröken var inte så insatt i olika byggnadsmateriel), men framför allt skulle fröken kunna ordna biljetter till något häftigt musikevenemang; Hon hade goda kontakter i de kretsarna. Men vi måste ha ett föräldramöte för att diskutera detta innan vi sätter igång sade fröken.

 

Föräldramötet blev välbesökt och alla var entusiastiska. Isabellas pappa, Per, var en baddare på att spå väder i kaffesump, så när föräldrarna druckit ur sitt kaffe, bad fröken Per att spå vilket väder man skulle få under skolresan om ett år (I den lilla skolan kokade man sitt kaffe i stället för att brygga det eftersom man ville undvika att skräpa ner naturen med smutsiga kaffefilter). Per stirrade länge i sin kaffekopp och såg bekymrad ut. Till slut sade han med tvekan (han ville inte grumla glädjen inför skolresan): Det ser ut som vi om ett år kommer att få en lång period med extremt väder; Det kommer att regna i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Det lilla landet i söder, som är väldigt platt, kanske till och med kommer att översvämmas.

 

Det blev tyst i salen och missmodet bredde ut sig. Till slut harklade sig Marias pappa, John D., fabrikör och bankdirektör, och sade: Lyckligtvis, som ni vet, så tillverkar vi förstklassiga regnställ i vår fabrik här i staden och ska naturligtvis se till att klassen får tillgång till våra excellenta regnskyddsprodukter på skolresan. Jag föreslår att klassen köper en klassuppsättning regnställ redan nu för att vara på den säkra sidan. Om inte klassen har pengar tillgängliga nu så ska vi förstås ordna lån från banken på förmånliga villkor. Gör gärna upp med Per (som råkade arbeta som marknadsförare på fabriken) om detaljerna. Sagt och gjort, föräldramötet bestämde genast att anta John D:s förslag. Skolresan ville man inte gärna ställa in på grund av vädret.

 

Nästa dag i skolan, räckte Hans upp handen och fröken nickade bifallande. Jag har googlat på väderstatistik sade Hans, och kommit fram till att det aldrig har förekommit sådant extremt väder som Isabellas pappa talade om. Dessutom verkar det bli mindre och mindre extremt väder nuförtiden. Det kanske inte är så klokt att köpa regnställ för 14 000 kr[1]innan vi vet om det blir extremväder. Jag har ett diagram här som visar…. Fröken avbröt honom med ett leende på läpparna; Du och dina diagram som ingen kan förstå. Nu tar vi rast. Nästa lektion har vi sång på schemat och då måste vi vara koncentrerade.

 

Nu vidtog en intensiv period i skolan då man gjorde upp planer för skolresan och hur man skulle kunna samla in de pengar som behövdes. Fröken föreslog att man skulle texta plakat och turas om att sitta på torget för att samla in pengar från stadens invånare. Vi skulle ju kunna anslå fredagseftermiddagarna till detta; Då har vi ju ändå bara räkning på schemat och det finns ju miniräknare i varenda mobiltelefon. Du Greta kan väl ta första fredagen? Hans vägrade att ställa upp på detta, eftersom han fortfarande var skeptisk till att man skulle spendera så mycket pengar på regnställ, när det inte var säkert att de skulle behövas. En fredag då Greta satt på torget kom biskopen förbi och lade en krona i insamlingsbössan. Eftersom Greta normalt brukade lita på sin bror passade hon på att fråga biskopenom han trodde på förutsägelsen om extremvädret. Biskopen funderade ett tag och sade sedan att om Per hade sagt det så var det nästan säkert, åtminstone till 97%[2]; Han ville ju inte stöta sig med en av sina trognaste församlingsmedlemmar. Aktionen på torget blev mycket lyckad, och stadens tidning hade det på förstasidan med rubriken ”Skolklass tar fajten mot extremvädret”. Fabriken för regnställ fick ett uppsving eftersom stadens invånare också ville gardera sig mot extremvädret genom att köpa regnställ, och fabriken passade på att sätta in extra stora annonser i tidningen de dagar då tidningen hade sina ofta förekommande uppföljningsreportage om det förutsagda extremvädret. Hans, som började känna sig alltmer isolerad i klassen, gjorde ett sista försök att argumentera för sin ståndpunkt genom en insändare i skoltidningen. Tyvärr fanns det inte utrymme för den eftersom det fanns så mycket annat intressant att rapportera om den förestående skolresan och det kommande extremvädret, som nu var allmänt vedertaget som ett faktum i staden. Egentligen tyckte Hans att det var ganska skönt att få fredagseftermiddagarna för sig själv i skolan. Han passade på att studera matematik och naturvetenskap på egen hand på fredagarna. Det hela hade nog gått bra om inte fröken en dag hade kommit på honom med att klottra ner Stefan-Boltzmanns strålningslagi sånghäftet under en sånglektion. Vad är det för dumheter? sade fröken; Jag tror att vi måste ta ett samtal med dina föräldrar så att du kan anpassa dig till resten av klassen. ”Och ändå rör hon sig” muttrade Hans som i tankarna fortfarande var inne i en bok om Galileo som han höll på att läsa på sin fritid.

 

Fröken tog verkligen kontakt med barnens mamma, som i själva verket var barnens styvmor, för att diskutera Hans avvikande beteende. Hans pappa hade tyvärr inte möjlighet att vara med eftersom han var på sitt arbete. Styvmamman och fröken var överens om att Hans beteende var problematiskt. Styvmamman var speciellt bekymrad eftersom hon, i sin blogg, mer och mer hade börjat skriva om extremvädret efter det att hon hade fått ett regnställ av fabrikören alldeles gratis. Hans’ kritik av det spådda extremvädret riskerade att undergräva förtroendet från hennes följare. Styvmamman och fröken kom överens om att det kanske var bättre om Hans fick gå i en internatskola tills vidare. När barnens pappa fick höra om saken motsatte han sig det hela, men övertalades till slut av sin hustru. Greta hade, i smyg, lyssnat till planerna, och berättade om dem för Hans.

 

Så kom dagen då Hans skulle börja i internatskolan. Ingen hade talat om för honom var skolan låg. För att kunna hitta hem igen, satte han i smyg, på GPS-trackern på sin mobiltelefon när de skulle åka iväg. Färdvägen avtecknade sig som lysande kiselstenar på mobiltelefonens karta, men han var noga med att inte visa styvmamman att han dokumenterade färdvägen. Greta och Hans höll i fortsättningen kontakt via meddelanden och E-post på telefonerna. För att ingen skulle kunna stänga av honom helt från nätet kommunicerade Hans i fortsättningen anonymt under namnet ”lillebror”. Styvmamman hörde han aldrig av, men pappan kom och hälsade på honom ibland i smyg när styvmamman var upptagen med sin blogg.

 

När nästan ett år hade gått var det dags för skolresan och Hans följde den via Gretas meddelanden:

 

Lillebror

Från: Greta

Re: Skolresan

Hej. Nu har vi kommit fram. Resan gick bra, fast det var lite tungt att bära all utrustning mot extremvädret. Just nu är det fint väder här; Extremvädret har tydligen inte kommit hit ännu. Kram Greta.

 

Greta

Från: Lillebror

Re: Skolresan

Hej Greta, Va bra att ni kommit fram. Då fick jag väl rätt till slut angående vädret? Fast man vet ju aldrig. Oväder kan det ju bli när som helst. Kram Lillebror

 

Lillebror

Från: Greta

Re: Goda nyheter

Isabella har skrivit till sin pappa och frågat varför inte extremvädret har kommit. Han svarade att han har spått i kaffesumpen idag igen och kommit fram till att han måste ha tagit fel på år då han spådde förra gången. Extremvädret kommer inte förrän nästa år, men då blir det desto värre. Det var ju tur för oss som kan njuta av det fina vädret här, och vi får mer tid på oss att förbereda oss för extremvädret. Kram Greta

 

Kapitel 2 Roma-klubben

 

Ryktet om regnställsfabrikens uppsving nådde till slut Grosshandlaren i den stora staden. En eftermiddag ringde han Fabrikören och gratulerade till framgångarna, och föreslog ett möte dem emellan. Fabrikören, som blev lite smickrad av att Grosshandlaren hörde av sig, svarade att han gärna ville träffas, men det kanske inte var lämpligt att träffas i den lilla staden; Man vet ju hur skvallret går. Inget problem, sade Grosshandlaren. Jag har en grosshandlarvilla på den stora ön ute i havet; Där kan vi träffas he he he. (Grosshandlaren hade ovanan att omedvetet skratta efter varje mening när han anade en god affär) Vi kan ju kalla oss Roma-klubben efter klosterruinensom ligger i närheten. Då kan vi ju också passa på att ta en golfrunda he he he. Ta förresten med din marknadsförare, Per, också. Han tycks ju ha bra ideer; Och så kan han ju spå väder också he he he. Jag har en äldre bror (kallad STOREBRORi fortsättningen) i New York som har en god vän, Maurice, som är klurig som f-n. Jag ska kolla om han kan komma också he he he.

 

Roma-klubbens möte föll väl ut. Maurice var den som tog ledningen, han hade lett liknande projekt tidigare. Väderkonceptet hade ju visat sig framgångsrikt, men Maurice efterlyste något mer generellt som kunde stimulera mer än en begränsad varusektor, gärna något globalt och som kunde involvera människornas eget agerande[3]. När frågan stötts och blötts ända fram till kvällsgroggen, kom Per på att det i den lilla staden på slätten hade funnits kemiintresserad folkskollärare, Svante, som hade en ide om att koldioxid, som man fick genom att bränna kol, skulle kunna höja jordens temperatur med flera grader genom växthuseffekten. Det kanske skulle kunna vara något att spinna vidare på? Varken Grosshandlar’n eller Maurice hade haft tålamod att gå ut gymnasiet så de visste inte vad koldioxid var, men det lät bra, säkert något giftigt. Maurice hade ju drivit två liknande projekt tidigare, ozonhåletoch surt regnoch det här verkade vara av samma kaliber. Excellent sa Maurice det kör vi på. Jag föreslår att vi ordnar en stor internationell konferens i den stora staden och lanserar detta; Vi kan kalla det ”Global Warming”. Men vi måste ha någon bra, modern, vetenskaplig hypotes i botten; Vet ni någon lämplig professor som kan ställa upp? Det räcker med en hypotes; det hade det gjort i de två tidigare projekten. Kan vi bara fixa det är jag säker på att STOREBROR ställer upp med finansieringenav konferensen. När de skiljdes morgonen därpå passade Grosshandlar’n på att lägga en stor beställning av regnställ hos Fabrikör’n, och Maurice skrev ut en ordentlig check åt Per att använda till forskningsanslag åt någon lämplig professor. Blev det något över så kunde han använda det för egna omkostnader.

 

Kapitel 3 Stockholmsmötet

 

Fabrikören och Per återvände till den lilla staden på slätten och började genast arbeta med sitt stora nya uppdrag. Greta höll sig väl informerad om skeendena genom sin väninna Isabella, och informerade fortlöpande sin bror på internatskolan genom E-post:

Lillebror

Från: Greta

Ämne: Koldioxid

Hej, Isabellas pappa har varit på möte med Fabrikör’n och Grosshandlar’n. Han säger att gamle magister Svante har påstått att man genom att elda kol kan höja hela jordens temperatur med flera grader. Dom tänker ordna ett möte i den stora staden om det. Kram Greta

 

Greta

Från: Lillebror

Re: Koldioxid

Hej Greta, Jag vet. Magister Svante räknade på detför att se om man kunde få ett bättre klimat genom att öka koldioxidhalten i luften; Den var ju ganska låg på den tiden. Förstkom han fram till en möjlig temperaturökning på 5,7 grader vid en fördubbling av koldioxidhalten, klimatkänslighet kallas det, men några år senareräknade han om det och kom fram till att det inte skulle vara möjligt att öka temperaturen speciellt mycket, så magister Svante struntade i det projektet. Kram Lillebror.

 

Isabellas pappa hade ett bekymmer med att hitta någon professor som kunde ställa upp en hypotes (hypotes betydde ungefär antagande hade Per slagit upp i Nordisk Familjebok) om koldioxidens förmåga att värma upp jorden. Per var ju inte direkt bekant med den akademiska världen. En kväll råkade han se ett nyhetsinslag på TV om ozonhålet där en professor, Bert, uttalade sig. Hade inte Maurice sagt något om ozonhål? Jo, bestämt. Per kontaktade Bert och frågade om han kunde tänka sig att ta fram en hypotes om koldioxid och ”Global Warming” till ett möte som skulle äga rum om ett år. Han skulle få bra betalt för arbetet. Jovisst, om det fanns forskningsanslag kunde Bert mycket väl tänka sig att ta fram en hypotes om global uppvärmning. Förresten hade han redan diskuterat frågan med sin gode vän sedan barndomen, Olof. Olof, som var statsminister, var ju intresserad av att få argument för att införa kärnkraft i det lilla landet, så det passade som hand i handske.

 

Vid det stora klimatmötet satt Maurice som ordförande, Greta höll ett anförande, Olof höll öppningsanförandet, och Bert presenterade sin hypotes om antropogen uppvärmning av jorden genom förbränning av fossila bränslen. Allt hade gått enligt planerna. Greta hade varit lite nervös för sitt tal inför alla experterna. Som tur var hade barnens styvmor börjat skriva en bok om global uppvärmning, så hon kunde ge lite tips om vad Greta kunde säga. Det gav ju samtidigt lite förhandsreklam för boken. Maurice var bekymrad för alla fackuttryck, obegripliga diagram och forskarnas osäkra framtoning genom att de hade en tendens att alltid säga att slutsatser var osäkra, inte verifierade genom observation eller experiment och att modellerna var mycket osäkra. Han föreslog därför att man skulle tillsätta en politiskt sammansatt kommitteesom kunde sammanfatta forskarnas rapporter till ett tydligare språk som skulle vara tydligare och mer användbart för politikerna att fatta beslut på. Det var alla överens om och Bert blev ordförande i kommitten. En av slutsatserna blev att vi har 10 år på ossatt hejda en katastrofal uppvärmning av jorden.

 

Kapitel 4 Klimatskeptikern Hans

 

Lillebror

Från: Greta

Ämne: 10 år

Hej Hans, Jag har varit på ett stort klimatmöte i den stora staden, och kan du tänka dig: Professorerna försäkrade oss om att vi har bara tio år på oss att förhindra en stor klimatkatastrof med värme, översvämningar och annat elände; Fast det är ju ändå bättre än ett år som Isabellas pappa spådde från början. Jag skickar med ett tidningsurklipp så kan du läsa själv. Och har det stått i tidningen så måste det väl vara sant? Det är Maurice och vår miljöminister på bilden. Hur är det med dig? Jag saknar dig. Hoppas att vi kan ses snart. Kram Greta

 

(Dagens Nyheter 1972 har en bild med Maurice Strong som konstaterar att vi har tio år på oss att åtgärda klimathotet)

 

Greta

Från: Lillebror

Re: 10 år

Hej Greta, Jag har intresserat mig ganska mycket för klimatfrågan sedan jag hörde om Klimatkonferensen och efter dina brev om magister Svantes gamla beräkningar. Det kan hända att klimatet sakta förändras, men forskarna är långt ifrån säkra på varför. Jag har till och med läst några av de senaste forskningsrapporterna och där lägger forskarna fram hypoteser om att människors förbränning av kol skulle kunna orsaka uppvärmning, precis som Svante sa, men dom är långt ifrån säkra på att det stämmer och ingen har kunnat visa att det är rätt. Däremot finns det data som tyder på att det är fel. Jag skriver mer om det senare. Hälsa pappa. Kram Lillebror

 

Greta

Från: Lillebror

Re: 10 år

Senast forskningentyder på att klimatkänsligheten är ungefär en grad för en fördubbling av koldioxidhalten. I så fall skulle det ta 600 år för att öka temperaturen med två grader om vi fortsätter att öka koldioxidutsläppen, så vi behöver nog inte ha panik för den frågan, utan det kanske till och med är bra bör växtligheten på jorden precis som magister Svante sa. Jag skulle tro att professorerna har använt magister Svantes gamlavärden på klimatkänsligheten för att komma fram till 10 år. Kram Lillebror

 

Greta

Från: Lillebror

Ämne: Mamma Michelle

Hej Greta, Jag glömde tala om för dig att jag har haft kontakt med mamma. Hon bor i Alberta, Kanada nu. Hon hade läst i tidningen om ditt engagemang för klimatet och blev lite orolig för att styvmor kanske har för stort inflytande på dig och att det i längden inte skulle vara bra med tanke på din sjukdom. Hon bad mig vidarebefordra ett brevsom hon skrivit till dig. Ha det bra; Kram Lillebror

 

Lillebror

Från: Greta

Re: Mamma Michelle

Hej Hans, Det var trevligt att höra från mamma efter så lång tid. Hon skrev att jag inte skulle bekymra mig så mycket om klimatet och jag håller på sätt och vis med henne. Mamma kände tydligen också till Svantes beräkningar av växthuseffekten och att han sedan tog avstånd från att den skulle kunna skapa en stark uppvärmning. Kände mamma och Svante varandra då hon bodde här i sta’n? Som du vet så har jag svårt att ha två motsägande tankar i huvudet samtidigt, och jag har mått väldigt bra under mitt engagemang för klimatet. Jag hoppas att jag inte ska behöva drabbas av mina depressioner igen genom de olika budskapen från ”mina mammor”. Kram Greta

 

Greta

Från: Lillebror

Re: Mamma Michelle

Hej Greta, Jag förstår dig precis. Jag minns ju hur svårt det var sist. Mamma har emellertid skickat ett brev tillsom går ut på att man ska försöka undvika att drabbas av panik i situationer som denna. Hon lovar att inte oroa dig mer. Kram Lillebror

 

Kapitel 5 Barnen vaknar


Upp med er barn, klockan är mycket och ni måste hinna till skolan uppmanade barnens pappa. Senare, vid frukostbordet fortsatte pappan: Ni såg ut att drömma så intensivt att jag tvekade att väcka er. Vad drömde ni om? Jag hade en väldigt konstig dröm sade Hans; Jag drömde att alla människorna trodde att dom skulle kunna ändra på jordens klimat och jag var den ende som förstod att det var omöjligt. Det konstiga var att alla strävade efter att göra det kallare på jorden så att vi skulle frysa och växterna skulle växa sämre. Du då Greta; Vad drömde du? Jag hade också en konstig dröm: Jag drömde att jag var i en stor sal och jag stod ensam på podiet och höll föredrag för alla vuxna och talade om för dem hur dom skulle göra. Alla vuxna var där, Fabrikören, Grosshandlaren, Biskopen, Fröken och alla professorerna. Efteråt applåderade alla och jag skulle just få blommor när du väckte oss. Vilka tokiga drömmar sade pappan; Det är tur att vi inte lever i drömvärlden utan i verkligheten. Men nu måste ni äta upp er gröt så att ni inte kommer för sent till skolan. Ni ska ju planera er skolresa idag. Hälsa fröken att jag kommer på föräldramötet i kväll.

 

Och barnen gick till skolan, för dom var vanliga skolbarn, och pappan gick ut för att fortsatta hugga ved för han var en fattig vedhuggare.

 

Och sedan levde de lyckliga i sitt land i alla sina dagar.

 

Snipp, snapp, snut – så var sagan slut


[1]Enligt William Nordhaus, nobelpristagare i ekonomi 2018 beräknas kostnaden för att förbereda och förekomma den globala uppvärmningen till 14 trillioner dollar. Den beräknade kostnaden för att anpassa samhället till förändrat klimat efterhand som det uppkommer beräknas till 3 trillioner dollar.

[2]Enligt Cook et al är 97% av alla forskare överens om att antropogen uppvärmning av jorden är en dominerande orsak till jordens uppvärmning. 97% citeras ofta av klimatalarmister och tas till intäkt om att forskarkåren är enig (koncensus). Kritiker hävdar att Cooks dataunderlag bara visar på cirka 0,5% av artiklarna tar ställning för dominerande antropogen klimatpåverkan.

från Romklubbens bok: The first global revolution:

Because of the sudden absence of traditional enemies, "new enemies must be identified."[2] "In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill....All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome. The real enemy then, is humanity itself."[3]

Sagan om Hans och Greta i Oceanien[1]

 

Det var en gång två syskon, Hans och Greta, som växte upp i den lilla staden med de höga kyrktornen mitt på den bördiga slätten. De gick i den lilla skolan vid kyrkan för ungefär tjugo år sedan. På den tiden hade man redan känt till Klimatfrågan i mer än femtio år, men det var först nu som diskussionen tog fart ordentligt och politikerna började vidta åtgärder. Greta var aktiv i klimatrörelsen, men Hans förhöll sig mer skeptisk till att människan skulle kunna styra klimatet. Klimatförnekare kallades sådana som Hans på den tiden. Man kunde då fortfarande uttrycka skeptiska åsikter; Ja, inte i tidningar och statstelevisionen förstås, men det fanns en hel del klimatskeptiska bloggar på internet dåförtiden. Bloggar var en sorts diskussionsfora på internet, när internet fortfarande var okontrollerat, där vem som helst kunde skriva sina synpunkter. (Detta berättas i sagan om Hans och Greta och skolresan) Nu, tjugo år senare, är Hans och Greta färdiga med sina utbildningar och har påbörjat sina yrkeskarriärer. Greta har studerat genusvetenskap och klimatpsykologi på universitetet i staden och Hans har studerat teknisk fysik och är klar med sin forskarutbildning.

 

När Hans och Greta växte upp hade statsfeminismen ännu inte införts fullt ut, det var mest utrikespolitiken som hade en uttalad feministisk inriktning. Även det godhetsindustriella komplexet låg fortfarande i sin linda även om en del progressiva företag hade börjat få en feministisk klimat- och godhetsinriktning, inte minst grosshandlarens stora möbelföretag. (Grosshandlaren var bland de första att uppmärksamma klimathotet och en av grundarna till Roma-klubben tillsammans med Fabrikören och Per i den lilla staden och Maurice, en vän till STOREBROR). När Hans och Greta gick i högstadiet hade man tolv år på sig att minska koldioxidutsläppen för att rädda klimatet. I någon mån hade åtgärder gjorts både på nationell nivå och via Förenta Nationerna genom bland annat Kyotoavtalet, Agenda 21, Parisavtalet och Agenda 2030. Efter några år insåg man emellertid att något drastiskt måste göras. Det var då man, på folkens uppmaning, införde klimatnödläge och gav oinskränkt makt till FN att vidta åtgärder oberoende av nationell lagstiftning. Det visade sig emellertid att ansvaret inte fick global omfattning; Endast USA, Kanada, Europa och Australien anslöt sig. Övriga delar av världen lämnade FN-samarbetet och Paris-avtalet i det här skedet. De ansvarstagande länderna började använda sig av det gemensamma namnet Oceanien, eftersom de nationella identiteterna nu hade liten betydelse. Av administrativa skäl, kom grannlandet på andra sidan bergen i väster, Landet Bortom Bergen, inte att ingå i Oceanien eftersom de inte var medlemmar i Europeiska Unionen.

 

När Hans var klar med sin forskarutbildning arbetade han en tid som chef för hemstadens verksamhet inom återvinning; Ett arbete som Hans fann mycket stimulerande och som gav upphov till många ideer om miljöförbättrande åtgärder. För att hålla kontakt med sitt tidigare forskningsområde åkte Hans en höstdag för att lyssna på ett forskningsanförande om kosmiska strålningens inverkan på klimatet av sin gamle kollega, Henrik Svensmark, från landet i söder. När han kom tillbaka till hemstaden blev han genast uppkallad till sin chef i kommunledningen och blev tillsagd att man inte hade plats för några klimatförnekare i stadens verksamhet, man skulle ju bli klimatstad nummer ett. Hans förklarade att han hade enbart ett vetenskapligt intresse av föredraget, men det ville man inte lyssna på. Istället lade man ut på stadens intranät att Hans var klimatförnekare. Inom kort kände han sig utfryst på sin arbetsplats. Kort därefter fick han ett erbjudande om att forska i Landet Bortom Bergen i ämnet: Den kosmiska strålningens inverkan på molnbildningen. I Landet Bortom Bergen var det nämligen fortfarande tillåtet att forska om icke-antropogena (av människor skapade) klimatprocesser. Hans flyttade alltså utomlands, och tappade kontakten med sin syster under många år. Så småningom började de emellertid brevväxla:

 

Hej Hans,

Hur mår du? Det är så länge sedan jag hörde från dig. Jag skriver gammaldags brev eftersom internet ju är så övervakat och osäkert och jag är inte säker på om det skulle släppas fram till dig som jag antar är klassad som dissident i våra register. Dessutom skulle det inte vara bra för min karriär. Handskrivna brev är inte lika kontrollerade eftersom väldigt få människor här kan skriva för hand, man har tagit bort undervisning i välskrivning i skolan, bland annat för att myndigheterna ska kunna ha bättre koll på vad som kommuniceras. Här är mycket förändrat sedan du flyttade. Klimathotet genomsyrar det mesta av vad vi gör. En stor förändring var när vi fick individuella utsläppskvoter, men det föreslog ju Isabellas mamma redan då vi gick i skolan. För att hålla reda på de individuella kvoterna har vi numera ny valuta, URK (UtsläppsRättighetsKronor) som automatiskt reglerar den personliga utsläppsrätten. Man får alltså lön i utsläppsrätter och kan köpa och sälja dem. Det fungerar bra. Jag håller på att samla utsläppsrätter för att en dag kunna ansöka om att skaffa barn. Barn är ju ganska belastande för klimatet, så barnlicensen kostar ganska många URK. Det är många som har lämnat landet precis som du gjorde, innan den skärpta gränsbevakningen gjorde det svårt. Det var mest högutbildade män som lämnade landet, så vi har ett ganska stort kvinnoöverskott numera, men det ses inte som något problem, kanske till och med som en fördel. Vi har ju statsfeminism numera. Allt barnalstrande görs numera genom fertilitetsklinikerna efter kontroll av lämplig genuppsättning hos modern, licens från staten och relevant klimatkompensation, så där är vi ju inte beroende av karlar längre och de flesta mödrar är därför ensamstående som man sade förr.

 

Skriv och berätta hur det är med dig och hur livet fungerar i Landet Bortom Bergen.

 

Kära hälsningar från din syster

Greta

 

Hej Greta,

Trevligt att höra av dig efter så många år. Här har vi det bara bra. Jag träffade en söt jänta här ganska snart efter det att jag flyttade. Vi väntar nu vårt andra barn. Vi bor i en fin villa nere vid fjorden och trivs bra. På fritiden drar vi till fjälls där vi har en hytte och kan gå på tur. När Oceanien bildades och vi inte blev inkluderade, var det en del som muttrade om diskriminering, men nu är det aldrig någon som beklagar sig, tvärtom. Klimatfrågan diskuteras inte alls bland folk i allmänhet. Jag forskar ju på det så jag diskuterar förstås vetenskapen, och det har ju blivit lite kallare på grund av den låga solaktiviteten, men det ses inte som något större problem. Till exempel växer ju Jostedalsbreen till sig igen. För många år sedan fanns det en del diskussion om oljeutvinningen och klimatfrågan, men det är inget problem idag, utan vi ser oljan som en bra och billig energikälla som vid förbränning återför koldioxid till atmosfären varifrån den ursprungligen kom. Jag har haft kontakt med vår biologiska mamma i Kanada. Hon ger negativa antydningar om brist på elektricitet och till och med brist på mat ibland. Dom måste visst stänga av elen på nätterna eftersom så stor del av produktionen är beroende av solceller. Synd att gränsen mellan våra länder är så hårdbevakad annars skulle vi ha kunnat ta bilen och hälsa på dig någon dag. Det är ju trots all inte så långt. Hur är det med styvmor? Har du fortfarande kontakt med din bästis Isabella från skoltiden?

Hälsningar från din bror

Hans

 

Hej Hans,

Då fick du alltså mitt brev. Jag hade undrat så mycket över dig. I tidningarna skriver man ju så mycket om allt negativt som händer hos er i Landet Bortom Bergen. Styvmor har det bra. Hon har en mycket betydelsefull befattning på Sannings-departementet. Jag tror att hon arbetar mycket med att göra anpassningar av klimatdata så att de ska överensstämma med de tioåriga klimatplanerna som vi får ifrån FN, men arbetet på Sanningsdepartementet är ju hemligt så jag vet inte så noga. Den senaste klimatplanen uppfyllde vi precis enligt förväntan. Det blir ju fortfarande lite varmare här år för år, så vi måste hela tiden bli mer och mer klimatsmarta. Själv tycker jag att det känns som om det har blivit lite kallare, men det är säkert inbillning. Det är svårt att veta exakt efter termometerdirektivet som trädde i kraft för några år sedan. Enligt termometerdirektivet är det strängt förbjudet för privatpersoner att inneha termometrar, vilket ständigt kontrolleras av klimatpolisen.

 

Isabella är fortfarande min bästa vän. Hon arbetar på Propagandaministeriet. Hennes pappa Per är ju chef där så det föll sig naturligt. Mest arbetar hon som klimatreporter på statstelevisionens nyhetsprogram. Själv är jag legitimerad klimatpsykolog och ägnar mina dagar åt rehabilitering av individer som fortfarande inte har insett allvaret i klimathotet.

 

Du skriver att mamma pratar om elransonering. Kanada är ju en del av Oceanien och lyder under samma direktiv som vi. Enligt senaste elspardirektivet, efter avstängningen av kärnkraftsanläggningarna, är det inte tillåtet för privatpersoner att nyttja el efter mörkrets inbrott eftersom den el som vindkraften kan producera på natten behövs för att ladda ministeriernas elbilar för nästa dags arbete och till de nya snabbtågen till Bryssel som behövs för partifunktionärernas resor. Dessutom går det ju åt mycket el för den militära upprustningen som vi har tvingats till efter det att de andra kontinenterna blivit mer och mer oansvariga när det gäller koldioxidutsläpp. FN/STOREBROR utesluter inte att tvångsåtgärder kan bli nödvändiga på sikt.

 

Det låter nästan oansvarigt hur lyxigt ni lever. Har ni egen bil? Hur drivs den i så fall. Har ni ingen ransonering av ert privata resande? Äter ni fortfarande kött? Skriv snart igen.

Hjärtliga hälsningar

Greta

 

Hej Greta,

Trevligt att höra att det har gått så bra för dig, styvmor och Isabella. Det är klart att vi har egen bil. Hur skulle vi annars kunna ta oss till hyttan? Vi kör med bensindriven bil av miljöskäl, eftersom det har visat sig svårt att återvinna förbrukade batterier på ett bra sätt. De nya reningsmetoderna för bensinförbränning och framställning, å andra sidan, gör att endast vatten och koldioxid släpps ut i atmosfären. Man är väldigt miljömedveten i det här landet. Annars kan man välja det alternativ som passar bäst, beroende på vad man ska använda bilen till, bensin, diesel, el (batteri eller strömavtagare) eller gas är väl de vanligaste.

 

På långa resor flyger vi förstås. När vi sist flög till Afrika på vår semester flög vi med ett av de nya kinatillverkade hybridplanen. Fantastiskt fina och säkra maskiner. Det kändes tryggare än att flyga med de gamla osäkra klimatanpassade planen från Boeing eller Airbus. Du kommer väl ihåg hur raden av olyckor började redan under vår skoltid med de två störtande Boeing 737-8 Max, på grund av att man tvingats göra planen instabila, och därmed beroende av datorstyrning, för att få ner bränsleförbrukningen?

 

Apropå Afrika: Det är imponerande vilken ökning av välståndet som har skett över hela kontinenten under bara några år. Dom som vi talade med sade att en vändning skedde i och med att man sade upp FN/Parisavtalet och andra så kallade bistånd från väst. Därmed blev man fri att nyttja alla de naturtillgångar, kol, olja mineraler med mera, som finns i Afrika och, framför allt, försvann den omfattande korruptionen och klanstriderna nästan helt. Numera ser man knappt någon som värmer mat över öppen eld. Sotpartiklar från eldarna orsakade ju många människors för tidiga död tidigare. Man har nu stora inkomster från utvinning av sällsynta metaller, bland annat kobolt för batteritillverkning, som framför allt säljs med goda vinster till Oceanien. På senare tid har man även, enligt avtal med Oceanien, börjat tillverka själva batterierna eftersom Oceanien har problem med tillverkningen på grund av elbristen. Till Oceanien säljer man också, nästan hela, den stora volymen av solceller som tillverkas här med hjälp av el från alla de nya koleldade kraftverken. Den förhöjda koldioxidhalten i kombination med något lägre temperaturer gör att livsmedelsproduktionen har ökat och också ger ett handelsöverskott. En ökande grönska i Saharas södra del såg man för övrigt redan under vår skoltid, som du kanske kommer ihåg. Det höjda välståndet attraherar många immigranter från Oceanien, men man är väldigt restriktiv med att bevilja uppehållstillstånd. Trafiken över Medelhavet från Oceanien i undermåliga båtar, organiserat av flyktingsmugglare, är emellertid ett problem som man ännu inte har funnit någon bra lösning på. Ett avtal mellan Oceanien och Afrika om att stoppa flyktingsmugglingen redan norr om Medelhavet lär vara på gång. Oceanien har ju också intresse av att stoppa utflödet av sina högutbildade medborgare, på samma sätt som muren mot Mexiko på den Amerikanska kontinenten effektivt stoppar utflödet där.

 

Vad gjorde du själv på semestern? Jag hoppas höra från dig snart.

 

Hälsningar

Hans

 

Hej Hans,

Det känns som vi lever i olika världar, ändå är det inte så långt mellan oss räknat i kilometer. Vad jag gjorde på semestern? Ja, i år hade vi tilldelats extra lång semester för att spara på utsläppen. Det har blivit populärt här med tältsemester per cykel precis som farmor och farfar berättade från sin ungdom. Isabella och jag cyklade ut till Roslagen på vår semester. Det är så härligt att se och höra vågorna från Ålands hav rulla in mot stranden. Vi badade lite också. Vi talade lite med ortsborna där och blev faktiskt hembjudna till en familj i en liten by. I byn är det fortfarande vanligast att man lever familjevis med även en man i huset som förr i tiden. De var först lite återhållsamma i samtalet, man kunde ju inte veta om vi var klimatspioner eller inte, ända tills jag talade om att våra föräldrar hade haft ett sommarställe i närheten. Du må tro att man för ett annat liv på landet än i stan. Dom samlar ved i skogen och värmer den mesta maten över öppen eld och de värmer också sina bostäder med vedbrasor. På det sättet sparar dom många utsläppsrättskronor, URK. Jag tyckte nog att det blev lite rökigt, men jag är ju ovan med det. Dom äter fortfarande kött, mest från vildsvin som det finns gott om här. När dom inte äter kött lever dom på fisk från havet, mycket strömming. Dom verkar leva bättre än vi gör i stan, och verkar nästan lyckliga på något sätt. Jag åt faktiskt av köttet och känner mig mättare och gladare än på länge. Det kändes väldigt förbjudet - men spännande. Du måste lova att inte berätta det för någon. Det slog mig en tanke: Man kanske skulle rusta upp pappas och mammas gamla sommarställe och flytta dit och leva som byborna. Om du skulle kunna få inresevisum skulle du kanske kunna hjälpa till med upprustningen av stugorna?

 

Direkt efter semestern ska jag vikariera ett tag på Propagandaministeriet tillsammans med Isabella. Hat-veckan (tidigare kallad COP) närmar sig och de har väldigt mycket att förbereda på Propagandaministeriet. I år är temat klimathoten från de oansvariga ländernas omåttliga koldioxidutsläpp. Speciellt kommer vi att fokusera på Afrika och mentalt förbereda medborgarna (det är där min kompetens som klimatpsykolog kommer in) på att tvångsåtgärder (det vill säga krig) kanske blir nödvändigt för att få Afrika att ta reson. Du må tro att det är en mäktig upplevelse att vara med på klimatveckans invigning med tjugotusen personer på Väderkvarnstorget som samfällt ropar den officiella medborgarhälsningen:

Var klimatsmart – Alltid klimatsmart.

 

Svara snart och fundera på om du skulle kunna söka besöksvisum.

 

Hjärtliga hälsningar

Greta

 

Hej Greta,

Jag hade nästan glömt bort det gamla sommarstället. Kul att du påminde mig. Det kan väl inte vara mycket värt nu för tiden. Jag har förstått att ni har stort överskott på bostäder nu för tiden eftersom folk väljer att bo i mycket mindre bostäder, och då sjunker förstås priserna. Det är ju klimatsmart och man slipper värma upp stora volymer som kanske inte ens ryms inom den individuella klimatkvoten. Fritidshus är väl näst intill värdelösa eftersom de flesta inte kan ordna transporterna till och från nu när resandet är ransonerat.

 

Jag har kollat med Oceaniens konsulat här om möjligheten att få besöksvisum. Det kanske är möjligt att få en veckas visum förutsatt att det inte finns alltför graverande uppgifter om mig i registren. Klart blev emellertid att jag inte kan köra med min bil eftersom den är bensindriven och det förbudet gör man aldrig avsteg ifrån. Dessutom går det antagligen inte att få tag i bensin hos er. Jag måste alltså hyra en elbil, antingen här eller hos er. På konsulatet frågade man hur jag hade haft kontakt med dig. Man var lite misstänksam eftersom det inte fanns några registreringar av varken telefonsamtal eller e-post. Jag ville inte avslöja vår brevutväxling, så jag sade att vi inte hade haft kontakt, utan att besöket var tänkt som en överraskning för dig. Damen på konsulatet såg skeptisk ut; Jag tror inte att hon trodde på mig, så vi kanske kan förvänta oss efterforskningar om den saken. Jag hör av mig när jag vet mer i visumfrågan.

 

Hur har det gått för de andra där hemma som var aktiva i klimatfrågan när vi gick i skolan, Direktören, Grosshandlar’n, Isabellas pappa, fröken, Maurice med flera?

 

Hjärtliga hälsningar

Hans

 

Hej Hans,

Jag hoppas att dom inte börjar efterforska de handskrivna breven. Jag tror inte ens att det är tillåtet att skriva handskrivna brev utan att låta registrera dem innan de skickas, och jag kanske har varit lite slarvig med vad jag har skrivit. Bränn dina brev om du har dem kvar; Jag kommer att bränna mina. Bränningarna kan väl inte vara så värst belastande för klimatet?

 

Maurice gjorde ju stora insatser för klimatet i början, som ordförande i de första stora klimatkonferenserna, grundare av Romaklubben med mera. Om man letar efter artiklar om honom nu i gamla tidningar så hittar man ingenting. Det är som om han inte skulle ha funnits. Sanningsministeriet har gjort sitt jobb grundligt. Anledningen är att han blev alltför girig på slutet. Han lär ha skrivit ut en check på över 900 000 dollar av den gamla satsningen ”olja för mat” till sig själv på slutet (det här var innan vi bytte valuta). Någon ertappade honom och han blev åtalad. Före rättegången lyckades han hoppa av till Kina där han också avslutade sina dagar. Det här är förstås inget som går att få bekräftat och jag skulle nog råka illa ut om någon i partiet fick reda på att jag sagt det. (jag börjar nästan känna mig som en dissident själv).

 

Direktör’n han har under de senaste åren koncentrerat sig på sin bankverksamhet. Efter det att han lärde känna Maurice och Grosshandlar’n, i samband med Roma-klubben, inledde han ett nära samarbete med STOREBRORs bank i New York och jag tror att verksamheten går väldigt bra. Det sägs att han gjorde stora vinster i samband med valutabytet; En fågel hade kanske kvittrat i hans öra i förväg inför valutabytet så att han kunde göra stora valutavinster. Isabella har berättat att direktör’n lär ha investerat i kolgruvor i Afrika efter tips från Maurice, men det behöver ju inte vara sant.

 

Grosshandlar’n har utökat sin affärsverksamhet med en stor möbelfirma som har varuhus i hela Oceanien. Dessutom är han sakkunnig i Befolkningsministeriet. Det är därför ofta han som yttrar sig om ansökningar om barnlicenser i det lokala området.

 

Jag ser fram mot ditt besked om hur det går med ditt besöksvisum.

 

Kära hälsningar

Greta

 

Hej Greta,

Nu har jag lämnat in alla dokument som behövs för mitt besöksvisum. Utom själva ansökningsformuläret på tolv sidor ville man ha en Klimatförsäkran där jag måste intyga att jag inte kommer att förorsaka oskäliga utsläpp (OK ska försöka undvika att rapa under besöket J) under mitt besök och dessutom en försäkran om att jag inte kommer att TILL NÅGON, inklusive dig, framföra några klimatskeptiska synpunkter. Jag har dessutom deponerat pengar till den obligatoriska URK-valuta som jag kommer att få när jag passerar gränsen till Oceanien. Nu är det bara att vänta på handläggningen som dom tror kommer att vara klar redan om några månader. Eftersom jag inte kommer att kunna ta min egen bil planerar jag att ta tåget, och föreslår att du bokar en elbil från din bil-pool som vi kan använda till att åka ut och se över stugan i Roslagen. Jag hör av mig när jag fått veta mer om visumansökan.

 

Bästa hälsningar

Hans

 

Hej Hans,

Det blir bra. Jag ser fram emot att träffas igen efter så många år. Jag ska ansöka om resetillstånd till Roslagen i god tid så att det inte faller på den detaljen. Jag ska boka bil, och jag har ju personliga utsläppsrättigheter så att det räcker gott och väl. Kanske pappa också kan följa med till Roslagen. Han börjar bli lite skröplig , men när vi nu har tillgång till bil kan han nog hänga med. Det skulle bli en upplevelse för honom. Han har väl inte varit på vårt sommarställe sedan resedirektivet trädde i kraft för många år sedan. Jag ser fram emot ditt besked om besöksvisum.

Hälsningar

Greta

 

Hej Greta,

Nu har jag äntligen fått besked om att mitt visum har beviljats. Jag räknar med att komma om två veckor. Ser fram emot att träffas och återse mina gamla barndomstrakter.

Hälsningar

Hans

 

Hans kom till den lilla staden på slätten som planerat. Greta, Hans och pappan fick en fin bilresa genom ett sommargrönt Roslagen, och återupplevde en resa som de hade gjort säkert hundratals gånger på den tiden då barnen fortfarande var små och under skoltiden. Det var som om den senaste tidens mardröm med klimathotet inte hade existerat. Stugan, som inte hade bebotts på många år var förstås inte helt fräsch och trädgården var helt övervuxen med långt gräs och sly. Allt verkade emellertid vara ännu grönare än vad de mindes från sin barndom. En räv försvann in i skogen när bilen stannade vid gäststugan. Kastanjen hade vuxit och sträckte sina grenar högt över hustaket. Under den stora eken vittnade jordhögarna om att vildsvinen ostört hade kunnat kalasa på ekollon under flera säsonger. Den Ask som mamman hade planterat vid bergets fot för länge sedan hade vuxit sig stor. Flera stora tallar låg brutna eller var välta efter höststormar, men inga stora träd hade fallit över stugorna. Slutsatsen var att stugan skulle kunna göras beboelig utan alltför omfattande arbete. Elen fungerade förstås inte, men det skulle lätt kunna åtgärdas med en installation av solceller på taket, eller kanske man borde inrätta sig för en tillvaro utan el? Pappan försvann till den lilla snickarboden en lång stund och konstaterade att alla verktygen fortfarande fanns på plats; Lien hängde på sin spik och den fina klyvyxan av märket Hultafors låg på sin hylla. Nog blänkte en tår av nostalgi i ögonvrån då han återvände till Hans och Greta i stugan. Innan de körde tillbaka till staden gick de alla tre ner till stranden där roddbåten och bryggan låg kvar. Greta konstaterade att strandlinjen låg ungefär som hon mindes den för tjugo år sedan. Konstigt, vi har ju haft en katastrofal havsnivåhöjning på flera decimeter per årtionde. Jag måste ha fel minnesbild av vår strand.

 

När de kom tillbaka till staden och lämnade tillbaka bilen, fick de ett mycket artigt mottagande av en uniformerad receptionist. Hans lade märke till att Greta bleknade och började uppföra sig mycket nervöst. Han förstod inte varför. De lämnade bilen och receptionisten avslutade med ett: Ha en klimatsmart dagsom var den vanliga avskedsfrasen. Hans var tvungen att, efter en snabb avskedskram, skynda sig till tåget för att hinna tillbaka till Landet Bortom Bergen innan visumet gick ut. Det sista han såg när tåget passerade Den Stora Staden var Sanningsministeriets nya skyskrapa. Där höll några arbetare på att montera skylten med det nygamla valspråket för Oceanien:

Krig är fred

Frihet är slaveri

Okunnighet är Styrka

 

Några dagar efter hemkomsten fick han ett kort brev från Greta:

 

Hej Hans,

Jag antar att du märkte att jag blev nervös när vi lämnade tillbaka bilen. Receptionisten var från Klimatpolisen. Jag insåg genast att den bil vi hade lånat med största säkerhet var preparerad för att spela in allt vi hade sagt i bilen. Vad naivt av mig att prata så frispråkigt under resan, men jag trodde att vi var säkra. Om du inte hör ifrån mig betyder det att jag har blivit intagen för omskolning eller kanske något ännu värre.

Hoppas att vi ses igen, men jag tvivlar. Kan inte skriva mer nu.

Greta

 

Hej Greta,

Jag har väntat på ett livstecken från dig i en månad nu och börjar bli riktigt orolig. Inte kan det väl vara så illa som du antydde i ditt brev. HÖR AV DIG

Hans

 

Hej Isabella,

Ursäkta att jag skriver till dig. Jag hoppas att det inte ställer till problem för dig. Jag börjar bli desperat nu. Det är två månader sedan jag hörde från Greta. Hör av dig om du vet något. Finns det något jag kan göra?

Hälsningar från Hans, (Gretas bror som du kanske kommer ihåg från vår skoltid.)

 

Det gick en vecka; Det gick två veckor och det gick en månad men inget svar varken från Greta eller Isabella. Då bestämde sig Hans för att uppsöka Oceaniens konsulat för att, om möjligt, få klarhet i vad som hade hänt Greta. Kosta vad det ville.

 

På konsulatet blev han vänligt mottagen av samma dam som den gång då han sökte visum. Hans förklarade att han hade förlorat kontakten med sin syster och bad konsulatet ta reda på hennes nuvarande adress och telefonnummer. Damen bad om Gretas personnummer och kontrollerade i de officiella dataregistren. Efter cirka en halvtimma återkom hon och meddelade att någon person med det personnumret inte fanns i hela Oceanien och inte heller hade funnits någonsin. Kunde Hans ha tagit fel på personnumret? Hans var säker på att personnumret stämde, men för säkerhets skull bad han damen att kontrollera i den visumansökan som hade lämnats in för några månader sedan. Där borde även Gretas personnummer finnas. Damen återkom redan efter några minuter och meddelade att någon sådan visumansökan inte fanns och något besöksvisum hade aldrig utfärdats. Nu började Hans bli desperat, och bad damen att kontrollera uppgifterna även för sin far. Svaret blev att inte heller hans far existerade och hade aldrig existerat. Hans lämnade konsulatet som i dimma. Bakom sig hörde han ett vänligt: Ha en klimatsmart dag.

 

Snipp snapp snut – så var sagan slut

 

 

 

 


[1]Denna saga är inspirerad av förhållanden som vi beskriver i vår text: Om klimatdespotin med mera. Vi rekommenderar läsaren att konsultera länkar till texter och videos som finns i den texten. Det skadar inte heller att ha läst George Orwell: 1984 för en djupare förståelse av sagan.

Copyright © All Rights Reserved